Den morgonen jag behövde.

Hejsan.

Det var som att dra ett djupt andetag och bara släppa ut en stor ljudlig suck.

Efter dagar med många tider att passa och mycket bestyr behövde jag verkligen naturens kravlöshet för en stund.

Efter ett rosa morgondopp blev vädret vilsamt suddig och svartvitt. Ungefär som i en gammal Edvard Persson film. Samtidigt hördes ett glatt ”hej” bakom min rygg.

Min fina badkompis, som kommit att betyda så mycket, kom traskande genom skogen. Hon, Tina, som känns litegrann som jag… Med henne drack jag sedan mitt ingefärste och pulsade därefter fram genom de våta löven i skogen.

Som alltid fanns så mycket att prata om. Högt och lågt, allvarligt och lättsamt.

Och plötsligt när vi gick där i skogen så låg vi båda på knä framför en halvtrasig svamp. Ett vackert lövavtryck på dess hatt ville vi båda föreviga. Så kikade vi lite på varandra från sidan, log och virrade på huvudena. Vi är nog lite smått knasiga båda två.

Hemma på Dodevägen hade ”prinsessan Andréa” nyss vaknat. I morgonrock och ett par lånade tofflor klafsade hon ut i badtunnan för att börja sin dag med ett varmt bubbelbad.

Småhundarna sprang glada runt i trädgården och njöt av den bleka solen som började titta fram efter den svartvita morgonen.

Min dag hade börjat på bästa tänkbara sätt.

Dagens citat:

Lämna den du var. Älska den du är. Se fram emot den du kommer att bli.

Ha en riktigt fin dag och grattis alla pappor idag.

Kram från mig, Annika