De dimhöljda hagarnas kossor.

Hejsan

En tidig morgon vaknade vi upp till en ganska kylig morgon. När jag gick hemifrån, en god stund före soluppgången, så visade termometern på ynka fyra grader. När solen sedan steg upp så sjönk det kanske ytterligare någon grad, vad vet jag. Det var i alla fall så kallt att morgonen krävde tunna fingervantar.

Och det var så kyligt att det bildades vackra dimslöjor ute i hagen där alla korna och hästarna gick. Morgonen var så otroligt vackert med den vita dimbanken i kontrast till betesdjuren. Borta i skogen kunde man ana de första fina höstfärgerna i trädens toppar. Woww, vi har verkligen en ljuvlig tid att gå till mötes nu. Den sköna hösten med alla sina färger.

Jag och Stefan har varit på våra föräldrars gravplatser och satt lite nya blommor inför hösten. Sommarens torka har inte varit nådig, så det kändes skönt att plantera lite nytt. Även vid kyrkogårdarna hade de första höstfärgerna börjat visa sig.

Ibland väller saknaden upp lite extra mycket efter föräldrarna. Det finns stunder då man längtar alldeles förfärligt mycket efter att bara kunna ringa sin mamma igen, eller höra Kurts härliga kommentarer när han punktligt ringde upp mig varje kväll.

Men jag är tacksam för allt de gav mig, i form av minnen, kunskap, värderingar och inte minst humorn. Min mamma Ingrid älskade djur och kanske katter lite extra mycket. När vi skaffade katten Felix fanns Ingrid ännu kvar i livet, och jag minns att hon tyckte väldigt mycket om honom.

Ingen av våra små hundar hann hon träffa, men jag tror att hon även hade tyckt om dem om hon hunnit träffa dem. Och jag vet att hon då tyckt extra mycket om Penny, med sin speciella personlighet.

Vissa tillfällen i livet saknar man dem bara så mycket.

Dagens citat:

Fotografering är inte min hobby, det är min terapi.

Ha en fin onsdag, månadens sista dag.

Kram Annika

Dela gärna

4 reaktioner på ”De dimhöljda hagarnas kossor.”

  1. Håller så med dig den där känslan av tomhet från föräldrar de syskon som lämnat jorden är ofta väldigt ledsamma. Skulle så gärna velat att de skulle fått träffa våra åtta diamanter i barnbarn. Mor var mycket för familjen och det har jag ärvt. Vill gärna hålla kontakten även om vi inte bor nära men en del är dåliga på svara tillbaka, brukar säga det blir deras förlust.
    Jag var också tio mi härifrån för en månad och planterade på de mina det var en solig vacker dag,.
    Må väl och lycka till på vct. Kram/MH

    1. Familjen är ju det käraste vi har, men det är inte lika lätt att hålla kontakten som förr. Varför vet jag inte… När jag var yngre så ringde mina föräldrar ofta och bara ”pratade” en stund, men så gör man inte längre. Nu blir det mer när man har något på hjärtat. Ha en fin kväll. Kram kram

  2. Ja, nog finns det stunder då man saknar sina vänner eller föräldrar. Det är konstigt att det inte går över.
    Idag ska vi bada, det är evigheter sedan sist. Får se om vi håller i.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen