Hejsan.
Vi tycker nog alla att tiden bara går fortare och fortare, och det är kanske som det ska vara. För mig tog nog den här månaden priset i snabbhet. Vi hade inte mer än hunnit tända första ljuset i adventsljusstaken förrän hela ”jul-härligheten” nästan var över…. nåja inte riktigt förstås …
Det känns nu som om det var jättelänge sedan som Andréa återvände till Kanada, och ändå är det inte mer än 11 dagar sedan vi vinkade hejdå till henne.
På mitt minneskort i kameran hittade jag bilderna från den där sista dagen hon var hemma.
Trots att vädret inte var det bästa så ville Andréa åka en tur till stranden innan det var dags att ta flyget över Atlanten igen. Vi enades om att åka till Simrishamn och strosa norrut längs med havet. Strax innan campingen fanns lite enkla träningsredskap som såklart skulle provas av systrarna.
Vinden pinade i våra ansikten och regnet hängde i luften. Fast vad gjorde det, i min ryggsäck fanns en termos med hett te och vi hade hela platsen för oss själva.
Stränderna längs med Österlen är alla så vackra, var och en på sitt vis, fast Tobisvik är alldeles speciell med sin karaktäristiska sand och vackra klippor.
Framme vid klipporna letade vi efter bästa platsen att dricka vårt te. I skydd för vinden hittade vi en perfekt plats där vi slog oss ner.
Med utsikt mot Pärlfiskarens hus och Tors gamla eka satt vi en god stund och löste livets gåtor tillsammans.
När teet var slut och kylan kröp in genom våra kläder så var det dags att återvända mot bilen igen.
På vår väg mot Simrishamn häpnades vi över några buskar som blommade för fullt. Gula blommor som inte verkade bry sig ett dugg om vilken årstid det var.
Ja, även om tiden rusar fram i ”hundranittio” nu, så känns det ganska långt till Juni månad då ”tösabiden” väntas hem igen. Kanske borde jag snegla på en Kanadaresa igen… kanske…
Dagens citat:
En gång föddes du. Oändligt värdefull. Enastående unik. Resten är detaljer.
God fortsättningen på julen och kram från mig, Annika
God fortsättning! Håller med dig tiden den går så fort, fattar inte att det är Annandag jul idag.
Förstår du saknar din dotter men tiden den går rätt fort framåt i alla fall. Tobisvik är vackert men där förknippar jag döden också där var min bror med fru en vacker pingstdag och morsdag det blev hans sista lite över femtio år slutade han sina dagar på den plats han så mycket gillade.
Ödet brukar jag säga, det finns i vår ryggsäck och vi vet inte så mycket vad som ska hända.
Men nu lever vi här och nu och fortsätter njuta va livet.
Kram/MH
Så fruktansvärt att han inte fick bli äldre, din bror. Men ändå fint att han fick sluta på den plats som han tyckte så mycket om. Vi bär alla på vårt öde, man vet inte vad framtiden har i vänten. Önskar dig allt gott. Kram kram
God fortsättning! Vilka vackra bilder från fina Skåne och havet. Kraaam Pia
Jag önskar dig Ett riktigt Gott Nytt År Pia♥
Det blev en fin dag på stranden, trots vädret!
Alltså dessa badhytter. Jag har fortfarande inte lokaliserat dem. Det får bli mitt mål 2025.
Jag förstår om du tänker på en Kanadaresa, det är länge till juni. Tror du hon kommer bo där alltid?
Idag har vi en lite lugnare dag, men vi måste städa inför lördag då vi får gäster. Gäster som verkligen inspekterar 🙄
I morgon är det kalasdags igen. Då fyller Sonen år. 43 år. Var har de åren tagit vägen?
Önskar er fina mellandagar nu!
Badhytterna ligger norr om Strandpaviljongen. Man ser dem om man går från Röken mot Tobisvik. Nej, jag tror inte att Andréa kommer att bo hela sitt liv i Kanada, men hon säger några år till … Tiden går ju så fort, och jag hoppas då inte vara alltför gammal när hon flyttar hem igen. Hoppas kalaset blev bra. Kram till dig.