december 2016

Lagen om alltings jävlighet.

Kära Blogg
Nu är det bara ett par arbetsdagar kvar för mig att jobba, innan jag går på semester. Hör ni hur galet det hörs??
Jag – Annika Olsson  – går – på – semester!!
Det är nästan så jag inte kan fatta det. Nu vet jag att det finns de som tycker att jag har semester varje dag. Att jag strosar runt i Gyllebo i ett lyckoskimmer och kanske pillar navelludd framför TV:n, ungefär som en ”Gyllewoodfru” … Japp, det kan man kanske tro.
Sanningen är oftast en helt annan.
Den här dagen var det extra mycket att tänka på. Skatter, löner, rotbidrag – allt skulle fixas så det framöver ska kunna flöda runt på de olika kontona, på de rätta dagarna, till rätt ställe och gärna rätt summor.Helst utan att jag ska behöva bekymra mig om det på flera veckor. Sådant kräver jobb och planering. Ja, och så kräver det att ”skrivarjäveln” fungerar!!! Och såklart skulle den då krångla precis den här dagen.
Jag bytte tonerkassetter för en förmögenhet. Det hjälpte inte. Jag googlade och ”youtubade”. Det fanns något som heter ”tonertank”. Alltså en behållare där svart toner samlats under en herrans massa år. För de som har varit i kontakt med produkten kimrök, så kan jag säga att det som fanns i den där tanken var ungefär som denna produkt. Tunt, svart helvetespulver, som gjorde hela mig till en kopia av Daniel Grip (sotaren som är så söt).
 
Mitt i det svarta eländet var jag ganska glad och nöjd över att jag lyckats få lite julfint i de flesta rum i vår stuga. Säg den glädje som varar. När jag pausade för en snabb toalettvisit, visade det sig att vi hade fått något som liknade ett fotbad på hela gästtoaletten. Vatten över hela golvet. Suck!! Toalettstolen hade på något vis hängt upp sig och slutade inte att pumpa in vatten. Livet är bra spännande – hela jävla tiden!!
 
När det strular sådär alldeles makalöst mycket, då försöker jag alltid vidga mina tankar. Jag tänker att det är väl ändå för väl att jag trots allt har lyckats hålla mig vid liv, utan några större intermezzo. För om man varit barn på 60-talet – då har man verkligen levt farligt …
 
Dagens tänkvärda ord:
Jag är tacksam för alla problem som kastats på mig längs vägen,
annars hade jag aldrig snubblat över min styrka.
 
Så vill jag särskilt be om ursäkt till min make, som den här dagen fick utstå att jag med jämna mellanrum morrade fram det där ordet, ordet på K som är synnerligen opassande att uttala för en kvinna i min ålder. Förlåt!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Lagen om alltings jävlighet. Läs mer »

En tid då det är mer än håret som verkar grått.

Kära Blogg
 
Grått och lite tråkigt väder har det varit. Egentligen är det bara tråkigt när man tittar på vädret genom fönstret. Om man bara tar ett steg ut i naturen och drar in den underbara luften i sina lungor, då är det alldeles, allldeles underbart.
Min runda runt sjön var fantastiskt vacker, mitt i allt det där gråa. Hägrarna är tillbaka igen, efter att under hela sommaren varit i stadsbornas trädgårsdammar och försett sig med lättfångad guldfisk. Arga som vispingar blir de, när de blir störda i den tysta morgonen.
 
Det där skitet jag fick för tre år sedan och som doktorn inte riktigt kan diagnostisera … det har jag fortfarande kvar. De sa att det skulle läka ut och försvinna … tsss … Det börjar i ryggen, men värst ont gör det i höfter, ballar (alltså röven då) och i  låren. I fötterna känns det som om det sitter häftstift när jag går. Nu undrar man kanske hur i hela friden jag kan vandra dag ut och dag in. Jo, efter ca 500 meter är det som om smärtan bedövar sig själv. Hemligheten är att aldrig stanna, aldrig stå stilla. För efter några stillastående minuter är smärtan värre än någonsin.
Nu är sjukvården så barmhärtig så jag har fått lite smärtstillande läkemedel utskrivet. Piller att ta till när det är som värst (eller egentligen när jag vill unna min hjärna lite avkoppling från det onda som den hela tiden kämpar med att registrera). Exakt 12,5 tabletter/ månad får jag ta. Ja, för annars blir jag kanske knarkare, drogmissbrukare och en simpel A-lagare. Då kommer jag att hamna på gatan och då måste jag prostituera mig. Kanske får jag då HIV, dåliga tänder och flatlöss. Min ekonomi blir likt Sveriges rikes – en katastrof och jag får leva på bidrag och kanske börja tigga vid ICA. Japp, så kan det gå då!
… kan man odla kannabis i ett orangeri …?
Nu är mina problem egentligen bara bagateller, bagateller mot vad många andra i min närhet just nu får gå igenom. Min mening är inte att gnälla, bara sätta mina tankar på pränt. En blogg kan vara en utomordentlig hjälp för minnet, en hjälp att ta till när någon näsvis doktor frågar ”hur var det för ett år sedan”? Så då, om ett år, kan jag svara:
Så här ungefär ….
 
Valplivet rullar på, och så gör också toalettrullarna.
Badrummet är nu förbjuden mark för lilla Lykke!!
 
Dagens citat:
Att älska någon som inte älskar dig,
är ungefär som att stå i en hamn
och vänta på ett tåg.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

En tid då det är mer än håret som verkar grått. Läs mer »

Djurens restaurang.

Kära Blogg.
Mina dagar är fullsmockade av inplanerade saker. Det blir så när jag måste jobba in en hel månads arbete på en vecka … Det är mycket att tänka på, särskilt när det kommer ”en jul” mitt i alltihopa. Alla kunder vill hinna få ut så mycket av sina rotavdrag som möjligt, samtidigt som de vill förhala sina egna inbetalningar i det längsta… Detta harmonerar inte riktigt med min tidsplan, eller Skatteverkets heller för den delen …
Mitt i alla bestyr måste hjärnan såklart ha syre. Gylleboluft – stärkande och skönt.
 
Hemma hos oss är det lite av ”julaftonkänsla” när klockan är halv fyra och det vankas utfodring för alla djuren. Efter vår stora renovering av stugan, fick vi ett helt skafferi över. Detta står nu i tvättstugan och är fyllt med djurfoder i alla de slag. Katterna har sina favoriter – blött och torrt. Katternas mat serveras i olika skålar på en söt bricka. Ungefär som ”tre små rätter” på en kinarestaurang. Johnny har en särskild skonkost för sin mage. Ett djurfoder jag köper hos veterinären, ungefär i prisklass med svensk oxfilé. Molly och Snowie har en sorts mat som på påsen kalllas ”foder för miniatyrer” och lilla valpen Lykke har såklart sin egen mat för bebisar. Så är skåpet även fyllt med ben, godis och allehanda mutor. Saker som fiskolja att slå på maten och en sorts vätska att hälla i dricksvattnet finns också, detta för att hålla päls och tänder i fint skick.
…. Alltså, halv fyra varje dag, är det rena rama julbordshysterin här hemma hos oss.
(men så har vi också några av Gyllebos vackraste och mest välskötta  fyrbentingar … tycker åtminstone jag själv)
 
Dagens citat:
Människor som läser skvallertidningar
har gjort sig förtjänta av att någon
ljuger för dem …
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Djurens restaurang. Läs mer »

Johnny har fått en present.

Kära Blogg
När man tränar upp en hund till att bli militärhund och bevakningshund så går det väldigt mycket ut på att få hunden att älska människor. Hunden ska tycka så mycket om människor att han kan gå genom eld och vatten för att nå dem. Han ska alltid välja en människan före allt annat. Och då menar jag ALLT annat. Harar, springande rådjur … precis allt ska denne hund nonchalera till förmån för en eventuell ”buse” i skogen. Johnny är en duktig patrullhund. Riktigt duktig! Ute i fält ger han aldrig upp. När alla andra bågnar efter fyra dagar i fält, kämpar Johnny tappert på.
Hans människokärlek gör dock att han tror att alla våra gäster som kommer hit och alla som vi möter, är hans figuranter och är där för hans skull. Han tror att alla människor älskar honom, precis lika mycket som han älskar dem. Han tror att han får hoppa och busa med precis alla. Många är de som anser att jag misslyckats i mitt sätt att uppfostra denne store bastard. Men för Johnny är det inte helt lätt att sluta jobba. Han är alltid beredd, trots att han inte fått någon arbetsorder. Fine, goe Johnny!
Det finns en av mina vänner som verkligen älskar Johnny tillbaka. Det är Tina. Igår fick Johnny en förskottsjulklapp av henne. Gissa om han blev glad.
Tack Tina, hälsar Johnny!
 
Mina hundar – mitt liv!
 
Jag har den senaste tiden fått frågan om jag tänker skaffa någon ny flatcoated retriever efter Johnny ….
När jag svara med hjärnan, säger jag alltid ”Nej”, detta blir min sista stora hund…. men något i mig är hopplöst förälskad i denna rasen …. så nej,  jag vågar inte lova något, för i min kropp finns också ett hjärta som kommer att lägga sig i när den dagen kommer.
 
Jag är allt lite stolt över att vara vän med Ingemar. Hans fina flatte ”Hicka” blev i år utsedd till årets narkotikahund. Ja, det finns inte någon härligare ras att jobba med, om man nu verkligen vill JOBBA! För med en flatte blir det aldrig tråkigt.
 
 
Dagens citat:
Man kan inte tvinga någon att respektera en, men man kan
vägra att bli respektlöst behandlad.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Johnny har fått en present. Läs mer »

Julavslutning med tjänstehundarna.

Kära Blogg
Vi har haft vår sista tjänstehundsträning för året. Som alltid betyder det träning med korvgrillning som avslutning. Vårt underbara hundbefäl, Teddy, hade den här dagen gjort en runda i skogen åt oss. Rundan innehöll olika uppgifter. Vi tog oss tyst och obemärkta fram genom skogen via karta och kompass. Roliga uppgifter väntade oss vid varje plats. Vi kom till sist fram till ett ställe där vi gjorde ett genomsök vid en byggnad. Vi beslagtog misstänkta föremål. Där fick vi även ett spårupptag. Detta spåret ledde oss till sist fram till grillen.
En underbar dag för både mig och Johnny.
 
För övrigt går allt sin gilla gång. Vi matar småfåglarna. Det betyder att alla fåglar, stora som små, hälsar på.
 
 
Den lilla valpen Lykke, växer så det knakar. Jag önskar nästan att jag kunde sträcka in mitt finger i ”tidens klocka” och hålla fast den lilla visaren för en stund.
 
Nästan varje dag får hunden Lykke följa med oss alla ut på hundpromenad. Hon tycks vara stormförtjust över den nya rutin som hon nu är en del av. Tillbaka i stugan väntar var hund på sin tur att bli torkad och fin för att storma in i huset igen.
 
 
Dagens kloka ord:
Döm inte mina val om du
inte förstår min anledning.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
…p.s  _nej!, vi går inte i sömnen. Det är så här vi ser ut i början av december.
 
 
 

Julavslutning med tjänstehundarna. Läs mer »

Om en vecka packar jag min väska.

Kära Blogg
Som alltid sitter jag här i gryningen. Jag och mina älskade hundar. Tyst och stilla. Bara vi.
Jag kan knappt fatta det, men om en vecka ska jag packa min slitna, gamla resväska och bege mig till varmare breddgrader.
Men just i detta nu är det Gyllebo, lugnet och stillheten som gäller.
 
 
Jag ska medge att jag inte känner särskilt mycket längtan efter den här resan. Det är lite som om jag tappat aptiten. Ungefär som när man är förkyld och ska äta, fast man vet att det inte kommer att smaka ett dyft. Lite så känner jag det. Hela detta året har jag känt mig lite …. off …
Det är nästan två år sedan jag hade någon semester överhuvudtaget. Alltså på riktigt – fri och ledig, utan att göra något jobbrelaterat på flera dagar. Utan att ha en tyngd på mina axlar. Det känns så väldigt längesedan jag skrattade och var riktigt glad. Länge sedan jag kände inspiration och längtan… Som ett gammalt urladdat batteri, som blir sämre och sämre för varje laddning …
 
Då, för snart två år sedan, var jag och Andréa, på Bali och Komodo Island. Det var … alldeles underbart!
 
Här hemma är det tänkt att Stefan ska hålla ställningarna. Lilla valpen ska bli passad hos sin uppfödare, så hundarna bereder honom nog inget besvär. Beträffande tvätt och städning kan han ju bara göra som alltid … lämna det åt den osynliga hushållerskan som han tycks tro bor under vårt tak … Mat har jag förberett åt honom. En frusen rätt per dag finns klart i frysen. Värre är det väl med soporna … fast igår erbjöd han sig och frågade mig hövligt: -”ska jag gå ut med DINA sopor”? Lite snopen blev jag då allt. I mitt stilla sinne undrade jag ju var i hela friden han då gömmer undan SINA sopor ….
Ja, det ska nog gå bra alltihop. Och jag kommer att få se och höra nya människor några dagar, samtidigt som jag får lite sol på min nästipp.
Mexico – om en vecka ses vi.
 
Dagens citat:
”Om det finns en kvinna inom räckhåll, vare sig hon är mor, hustru, älskarinna eller god vän, så är hon dömd att tvätta.
När man tänker efter är det ändå konstigt att en fullvuxen person skrubbar, sköljer och stryker en annan fullvuxen persons intima klädespersedlar precis som om han vore ett barn.”
 
 
P.s för er som brukar få en almanacka av mig, kan jag bara dystert meddela att år 2017 blir det ingen kalender. Tiden, inspirationen och kassan har inte riktigt räckt till. Men det kommer fler år, och jag hoppas att ni ändå kan hålla reda på dagarna på det nya året.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Om en vecka packar jag min väska. Läs mer »

Liten nallebjörn blir sanerad från topp till tå.

Kära Blogg
Det här med mjällkvalster, det börjar jag att bli lite av en expert på nu.
Jag har ifrågasatt, ringt runt till djursjukhus, googlat och nu vore det väl själva sjuttsingen om vi inte ska få ordning på vårt lilla charmtroll och hennes ”loppecirkus”.
En veterinärdam jag träffade på, ville gärna ta lite extra små vandrande mjäll på tejpbitar för att ha i studiesyfte. ”Så hon visste säkert hur de såg ut framöver”. -”Så gärna så”, sa jag och Lykke.
 
En del människor låser in sitt guld och sina diamanter i kassaskåp. Jag funderar på att låsa in dessa här preparaten i vårt värdeskåp, för de är minsann värda en smärre förmögenhet.
 
Med fågelmatningen kommer också de små ekorrarna tillbaka.
Jag är glad att det finns några korrar kvar efter den där sommaren då Felix löpte amok och dödade alla små ekorrungar. Usch, vilket blodbad det var.
 
 
Meddelande till mina läsare:
För att fortsätta skriva på bloggen med mina privata inlägg, bilder, känslor och tankar så kommer jag förmodligen framöver att sätta ett lösen på den. Mina läsare har ökat och jag ser att ni finns lite runt om i vår värld. Självklart jättekul! Ni är så välkomna att höra av er så får ni en enkel och lätt kod, så kan ni enkelt fortsätta titta in här.
 
Dagens citat:
När jag blir pensionär ska jag njuta av livet och leva av besparingar.
Dock är det lite oklart vad jag ska hitta på dag två …. 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

Liten nallebjörn blir sanerad från topp till tå. Läs mer »

Rulla till toppen