november 2016 – Sida 2 – Gylleboannika

Tillsammans.

Kära Blogg

Vår lilla familj är samlade i Gyllebo och tillsammans igen.

Det började med att veterinären ringde en morgon från djursjukhuset och ville att jag skulle hämta ”den där Johnny” … Jag förstod att han piggat på sig rejält. Lite dålig mage stoppar inte en glad flatte från att försöka tungkyssa alla han ser. Jag förstod att de alla blev överösta med oönskad kärlek där på veterinärkliniken.

Visserligen hade han slutat att blöda både fram och bak, men det var en synnerligen matt Johnny jag fick hem. Glad, tillgiven, men oändligt trött.

Veterinär Per, ringde mig sent på kvällen för att informera om att en del prover inte såg så bra ut … Inte akut farliga, men något vi måste följa upp …

Nåväl, vi njöt av en kort, underbar runda i vårt älskade Gyllebo. Om framtiden vet vi inget så varför oroa sig just nu ….

Dagen efter var det dags att åter styra kosan likt en ”samresbil” mot ett annat sjukhus för att hämta hem en annan patient. Den här gången var det maken min.

De hade vidtagit en rejäl upptrappning av hans medicinbehandling, som nu även innefattar cytostatika via dropp. Jag måste betona att det Stefan har, inte alls har något med cancer att göra. Sjukdomen heter vaskulit och är nog så allvarlig, då den angriper njurarna och förstör dess funktion.

Trött och matt kom han hem till Gyllebo med en hel platskasse full av mediciner.

Lilla Lykke växer och frodas. Hon verkar vara en förnöjsam liten valp som tycker att det känns skönt när huset åter är fullt av liv. Ofta är det full rulle på henne och plötsligt är det som om någon drog ur sladden. Då slocknar hon på de mest konstiga platser.

Dagens ord:

Lägg din hand i min,

så är vi starka tillsammans,

så är vi svaga tillsammans,

så är vi tillsammans.

Kram och Hejdå Bloggen

Tillsammans. Läs mer »

En kräkig dag.

Kära Blogg

En härlig dag som började med den vackraste frost man kan tänka sig, skulle visa sig förbytas till en lite mer kass dag … ja rena skitdagen om jag ska skriva i klartext.

Jag och hundarna började som alltid. En skön morgontur. Allt verkade vara frid och fröjd, och vi njöt.

Helt enligt planerna var det tid för en vanlig hälsokontroll av hunden Johnny den här dagen. Något jag hade inbokat sedan flera veckor tillbaka. Som en säkerhetsåtgärd blev det ingen frukost för honom eftersom det eventuellt skulle behövas lite lugnande, för att kunna undersöka honom ordentligt utan att han konstrade.

I köket busade småhundarna och allt var lugnt och fridfullt.

På väg till Per, min underbare veterinär, märkte jag att Johnny började må dåligt. Han var sig inte alls lik. Han hoppade inte. Han konstrade inte det minsta. Han såg inte ens glad ut. Och mitt i undersökningen kräktes han upp en blodblandad slemhög på golvet. Prover togs, magen röntgades och vi fick åka hem. Dock förvärrades allt under eftermiddagen och på kvällen när han typ ”kissade blod med gumpen”, fick det vara nog. Vi gav oss iväg i snöovädret till djursjukhuset i Malmö.

I skrivande stund vet jag inget om min älskade hunds tillstånd.

Älskade Stefan har däremot fått svar på sin biopsi … njurarnas status är sämre än när det var som sämst förra gången. Tuffa mediciner väntar …. Han är i goda händer just nu och det känns tryggt.

Det är lite mycket nu …

Men jag är tacksam för mina nära och kära…

Tack Andréa, tack för ditt engagemang, ditt stöd och dina råd trots vårt stora avstånd och din höga arbetsbelastning. Jag hittade stetoskopet och höll koll på Johnnys puls, allt enligt dina direktiv. Tack ♥

Tack Amanda, tack för att du utan minsta tvekan la allt annat till sidan och troget följde med mig, halvblinda kvinna, till Malmö igårkväll. Tack för att du gav Johnny den avkopplande massagen han så väl behövde där och då.

Tack ♥

Tack veterinär Per, tack för ditt uppriktiga engagemang och att du ringde mig genast i morse utanför dina egentliga tider. Tack ♥

Nu håller vi tjejer här hemma tummarna för våra grabbar allt vad vi kan!!

Kram och Hejdå Bloggen

En kräkig dag. Läs mer »

Vaskulitskitet är tillbaka.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 10 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Min vecka har bjudit på en blandad kompott. Vädret har varit härligt, och även vintern har hälsat på och liksom nafsat oss lite i kanten.

Lilla Lykke växer och frodas och charmar alla med bara sin uppsyn.

Livet med lilla Lykke rullar på. Så enkelt och lätt. En lättare och mer harmonisk liten valp kunde jag inte önskat mig. Så omtyckt av Molly, som fått ett mer förnöjt uttryck i sina ögon. Som om hon plötsligt blivit vuxen. Johnny bryr sig inte nämnvärt, utan tycks ganska nöjd med att slippa allt trams som Molly håller på med.

I min trädgård blommar envist en del av rosorna ännu. De lyser trotsigt mot skyn med sina bedårande färger.

Ena dagen höst …

Den andra dagen vinter …

Stefan är sjuk och ligger sedan början av veckan på sjukhuset. Det är vaskulitsjukdomen som slagit till igen.

Vid en rutinkontroll upptäcktes det att njurvärdet stiget rejält. Vi fick köra ”hals över huvud” till sjukhuset.

Vaskulit kan vara lömskt och har man otur så måste man se sig om efter nya njurar. Det är inte direkt som att köra till Biltema och köpa nya bromsskivor. Jag vet en man med samma sjukdom … fast han hade sådan tur att han kunde få sin frus ena njure.

Stefan kommer att få lämna åtskilliga prover och under dagen ska de sticka in små tänger genom hans rygg och knipsa av små bitar från han njurar. Huhhh … Biopsi kallas det med ett fint ord. Jag tror att det heter så för att man inte ska förstå och få hemska rysningar då de talar om det.

Hursomhelst så är det lite tomt i Gyllebo om kvällarna. Lilla Molly deppade ihop alldeles en dag. Hon satt i badrummet och såg ut att vara väldigt dyster …

Krya på dig älskling, vi håller ställningarna i Gyllebo ♥

Snart, snart är det ledigt för min söta dotter i Canada. Då kommer hon hem om en sväng till oss i Sverige.

Gud vad jag längtar.

… och även här finns en liten valp som vill bli undersökt av världens gulligaste veterinär.

Dagens tänkvärda ord:

Var rädd om livet du fått – påtår ingår ej.

Kram och Hejdå Bloggen

Vaskulitskitet är tillbaka. Läs mer »

Att falla pladask.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 7 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Det har varit en regnig helg. På Österlen har alla byar planerat för ”Österlen Lyser”, men allt detta regnade totalt bort. I Gröstorp trotsade man regnet och hade gjort stora ansträngningar med tusentals marschaller…. tyvärr slocknade de alla på löpande band av det envisa regnet som piskade och slog.

Jag och hundarna hade som så ofta lite tur och vi lyckades pricka in lite torrare luckor för våra rundor.

Jag lyckades med konststycket ”Att trilla in i en buske”, och allt hamnade på bild.

-”Du är så spexig, mamma” sa dottern Emmy och knäppte foto för glatta livet.

I övrigt var det en underbar helg.

Vi har tänt ljus, lagt röda blommor och tänkt lite extra mycket på våra kära där uppe i himmeln.

Först var vi hos mamma Ingrid som hade den sötaste lilla kockmus sittande vid sin sten…

Så var vi hos svärfar Nisse, som också hade fint och ombonat vid sin minnessten …

Via i frid kära Ni ♥

Livet med Lykke börjar falla på plats. Vi har hittat nya rutiner som gör allt lite lättare. Hon kissar och bajsar ute (om någon bär ut henne förstås) Det betyder inte på långa vägar att lilla fröken är rumsren, men helt klart en framgång för en pytteliten valp. En älsklingsplats har hon sett ut åt sig, och det är på mina tofflor i farstun. Alla i flocken har hittat sina roller och livet tuffar på som vanligt i Gyllebo. Jag njuter av varje minut, för jag vet att innan jag hinner blinka är Lykke en stor hund och snopet blickar jag tillbaka på valptiden.

Dagens tänkvärda ord:

Sök efter din egen sanning eller dölj huvudet i sanden.

Oavsett vilket måste du gräva.

Kram och Hejdå Bloggen

Att falla pladask. Läs mer »

Valpmys.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av Annika Olsson / 5 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Förutom valpmys så har min vecka bjudit på härliga höstpromenader, ”nosework” med Molly, egentid med Johnny och såklart alla vanliga vardagliga sysslor som alltid finns i ett hem.

Det mesta av veckan har varit grått och vått, men faktiskt har vi haft ljuvliga dagar i Gyllebo också. Dagar man bara kan njuta av.

Såklart har vi trotsat vädret även då dagarna som varit grå och regniga. Emmy har varit minst lika flitig som jag. Varenda dag i ur och skur.

Lilla Molly och lilla Snowie har varit på nosework-kurs. Båda var så duktiga, så duktiga. Rena knarkhundarna började de att bli.

(bilder lånade av Jenny-Lynn)

Och såklart har det varit valpmys i stugan.

Att skiljas från sina syskon som liten valp kan inte vara så lätt.

Lilla Lykke har två söta valpflickor som systrar. Storm och Polly.

Lykke har funnit sig väl tillrätta hos oss och blivit kompis med de andra hundarna.

Många har frågat mig om jag inte tycker att det är jobbigt ….

Jag brinner för djur och omvårdnaden om dem. För mig är det njutbart att pyssla och ta hand om. Ungefär som att sköta mina döttrar när de var små. Uppfostra och ta hand om dem. När de var små tröttnade jag aldrig på att byta blöjor, tvätta babyskläder och torka kladdiga fingrar. Jag njöt lika mycket när Emmy var liten som när Andréa föddes. Samma sak är det med djur. Jag har alltid älskat att ha alla sorters djur omkring mig.

Så mitt svar är … så klart är det mycket jobb, men jag brinner för det här!!

Som liten flicka omgav jag mig med så många djur jag kunde och såklart så många som mina föräldrar tillät. Aldrig har jag varit så lycklig och tillfreds med livet som när jag agerade barnmorska åt mina tama vildkatt. Hon födde alla sina katttungar på mitt rum.

Några av mina djur från barndomen finns här:

http://gylleboannika.blogg.se/2015/november/alskade-djur-2.html

Om några år har jag kanske, kanske en egen liten pommekennel … och redan har jag fått min första spekulant …

Nåväl, allt det där får tiden utvisa. Nu njuter jag för fullt av min lilla hårboll.

Dagens kloka ord:

Påminn dig själv att du inte måste göra

det som alla andra gör.

Kram och Hejdå Bloggen

Valpmys. Läs mer »

Välkommen till vår flock Lilla Lykke.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av Annika Olsson / 3 november, 2016 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

Först vill jag välkomna lilla hunden Lykke till oss.

Dagen började med en tur till Hässleholms sjukhus. Bentäthetsmätning stod på mitt schema.

Jag hade fått ett erbjudande om en mycket lovande liten tikvalp från kenneln Tiny Pearl´s. En veckas familjeråd behövdes, så var saken avgjord. Vår flock skulle bli några gram större. Om man har 38 kilo hund eller 39 kilo hund, det kan liksom kvitta.

Och för första gången i mitt liv fick jag möjlighet att själv välja fritt ur en valpkull. Av de tre bedårande valparna var där en som utmärkte sig. Valpen Storm. Den vet jag att Stefan hade valt … men jag fick för första gången välja fritt ur mitt eget hjärta. Jag valde den med de nyfikna ögonen, den med den spännande färgen och den med den sötaste nosen. Lilla hunden Lykke. (hunden Storm får stanna hos Monica, så henne kommer jag med spänt intresse att följa)

Mottagandet i Gyllebo gick lugnt tillväga.

Johnny var nyfiken men tröttnade snart. Molly som löpte höll på att slicka ihjäl den lilla valpen.

Lilla Lykke är i samma storlek som en liten igelkott och Stefan säger att hon ser ut som en av aporna i filmen Apornas planet. En alldeles bedårande liten varelse tycker jag.