Tillsammans.

Kära Blogg
Vår lilla familj är samlade i Gyllebo och tillsammans igen.
 
Det började med att veterinären ringde en morgon från djursjukhuset och ville att jag skulle hämta ”den där Johnny” … Jag förstod att han piggat på sig rejält. Lite dålig mage stoppar inte en glad flatte från att försöka tungkyssa alla han ser. Jag förstod att de alla blev överösta med oönskad kärlek där på veterinärkliniken.
Visserligen hade han slutat att blöda både fram och bak, men det var en synnerligen matt Johnny jag fick hem. Glad, tillgiven, men oändligt trött.
Veterinär Per, ringde mig sent på kvällen för att informera om att en del prover inte såg så bra ut … Inte akut farliga, men något vi måste följa upp …
Nåväl, vi njöt av en kort, underbar runda i vårt älskade Gyllebo. Om framtiden vet vi inget så varför oroa sig just nu ….
 
 
Dagen efter var det dags att åter styra kosan likt en ”samresbil” mot ett annat sjukhus för att hämta hem en annan patient. Den här gången var det maken min.
De hade vidtagit en rejäl upptrappning av hans medicinbehandling, som nu även innefattar cytostatika via dropp. Jag måste betona att det Stefan har, inte alls har något med cancer att göra. Sjukdomen heter vaskulit och är nog så allvarlig, då den angriper njurarna och förstör dess funktion.
Trött och matt kom han hem till Gyllebo med en hel platskasse full av mediciner.
 
Lilla Lykke växer och frodas. Hon verkar vara en förnöjsam liten valp som tycker att det känns skönt när huset åter är fullt av liv. Ofta är det full rulle på henne och plötsligt är det som om någon drog ur sladden. Då slocknar hon på de mest konstiga platser.
 
Dagens ord:
Lägg din hand i min,
så är vi starka tillsammans,
så är vi svaga tillsammans,
så är vi tillsammans.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen