december 2015

Min tid i lekskolan i Lövestad.

Kära Blogg
Idag tänkte jag ta er med tillbaka i tiden igen. Och den här gången hamnar vi i min lekskola i Lövestad 1969
Eftersom jag inte hade några kompisar alls, mer än min lillasyster som ju bara var en bebis, tyckte nog mina föräldrar att det var dags för mig att träffa andra barn i min egen ålder. Jag fick börja när jag var 4 år och jag gick tillsammans med en pojke som var från Djurröd och som jag inte alls tyckte om. Han åkte med oss i bilen när vi ändå körde förbi hans hem.
 Egentligen var jag nog inte något vidare förtjust i att gå i den där lekskolan överhuvudtaget. Jag minns att jag kände mig väldigt ensam och lite utanför hela tiden. Den första klassbilden får tala sitt tydliga språk. Det var en ganska dyster och trumpen liten Annika i röd toppluva nere till höger i bild.
 
 
På den första julfesten var jag till min fasa tvungen att dansa juldanser tillsammans med den där hemska pojken från Djurröd och i Luciatåget skulle jag gå tillsammans med en flicka som jag inte riktigt kände.
På den här första julfesten hade mamma Ingrid satt på mig den finaste klänningen jag ägde, klänningen som jag hade haft när min lillasyster Görel döptes i Andrarums kyrka. Den som det var så noga att man inte lekte vilda lekar i.
 
Efter hand som tiden gick vande jag mig lite vid den där lekskolan. Men så hände något som jag aldrig glömmer. Det var när vi varit ute på skolgården på en rast och skulle gå in för att äta vår medhavda frukt. Det fanns en fruktansvärt viktig regel och det var att vi allihopa var tvungna att tvätta händerna i det lilla handfatet på toaletten. En flicka som hette Birgitta hade nyss fyllt år, hon var ett år äldre än vad jag var. I present hade hon fått den vackraste armbandsklockan man kan tänka sig. Hon var jättemallig över den där klockan och titt som tätt visade hon den och hon var alltid noga med att lägga armen så att vi alla kunde beundra den fina klockan. Alla vi andra flickor var gröna av avundsjuka. Varje gång vi skulle tvätta oss knäppte Birgitta av sig sin fina klocka för att den inte skulle bli blöt och placerade den på kanten till det lilla tvättstället. Fröken stod i dörröppningen och manade på oss, ”skynda, skynda, skynda” … Det var vid ett sånt tillfälle det hände. Jag skulle också sträcka fram mina små händer där under kranen och snabba mig, men då lyckades jag dra med mig den fina,dyrbara klockan som låg på kanten, ner i vattnet. Flickan Birgitta blev då alldeles vild och galen, så arg hon blev. Hon skällde och skrek och gapade att jag hade förstört hennes fina klocka. Jag ville bara dö av rädsla och skam … eller åtminstone svimma av lite och slippa ifrån allt. Från den dagen var jag alltid dödligt rädd för Birgitta och under resten av min skoltid, ända upp i högstadiet, undvek jag alltid henne. Hur det gick med klockan har jag ingen aning om.
 
(Jag sitter i nedersta raden med röd jacka. I raden ovanför står Birgitta, också hon iklädd en röd jacka.)
Men så ändrades allt, när jag fick en ny kamrat. Det var en flicka i min egen ålder som också var ett rysligt ensamt barn och därför skulle börja i lekskolan. Hon skulle dessutom åka med oss dit. Hon hette Eva Hallin och hon ville också gärna ha en kamrat. Det enda kravet hon hade på sin kompis var att hon skulle ha långt hår. Det hade ju jag, så jag blev godkänd!
Från den dagen var det mycket roligare att gå i lekskolan tyckte jag!
(tilläggas bör att Eva Hallin själv, i så gått som hela sitt liv, hade väldigt kortklippt hår) 
 
(Här får jag och Eva Hallin hjälp av vår fröken Karin)
(Jag är utklädd till prästkrage, vilket jag av någon anledning inte var nöjd med) 
 
 
(Jag och Eva Hallin är tärnor)
 
 (Pepparkaksgubbar. Jag i mitten med Anna-Katarina och Ingela Borg)
 
Ibland fick vi åka på utflykt och träffa Mulle. Det älskade jag!
 
 

Så gick tiden och vips var jag stor.
Det var tid för mig att börja i första klass i Brösarp.
 
(Här är vi hemma hos Eva Hallin. Vi har fått nya skolväskor och är på väg till skolan. På den här tiden var det nog ingen fara för att småflickor skulle bli bortrövade och våldtagna, för i så fall hade väl inte våra mammor tagit så extremt korta klänningar på oss. Det är Evas lillasyster Lena som står där i mitten med bebismössan)
 
Snipp, snapp, snut, så var den tillbakablicken slut!

Min tid i lekskolan i Lövestad. Läs mer »

Svärmor Karin fyller 85

Kära Blogg
När det är den 2 december då är det min svärmor Karins födelsedag, och just det här året blir hon 85 bast.
Grattis Karin!
 
Men min morgon i Gyllebo började med att jag fick fara runt med Wettextrasan och städa efter den andra personen som också bor och lever här i huset. Stefan! I 15 år har jag varje dag sanerat kaffekokaren – den här dagen var måttet rågat och jag röt till … Jag tog en bevisbild och sände iväg ett argt meddelande på telefonen… 
Lite tråkigt att det inte direkt togs på allvar, utan att hela företaget fick ta del av det och fick sig ett gott skratt. Nåja, skratta bäst som skratta sist!
 
Nåja, jag städade upp efter den lille ”grispellen” jag lever med och gav mig ut i skogen. Han är ju trots allt bara en man!
Morgonen var mild, ja nästan ljummen. Ett lätt duggregn föll på oss där vi traskade fram. Den här dagen var lilla Molly överlycklig eftersom det var hennes tur att träna näsan och fick göra två små spår i skogen.
Jag gjorde båda spåren lite svårare den här gången och gjorde en liten, mjuk böj. Lilla Molly tuffade på med näsan djupt i löven, när hon plötsligt stannade och glodde förvånat på mig … var tog spåret vägen? Lilla duktiga Molly löste vinkeln på spåret själv. Hon sprang runt i en stor cirkel och vips hade hon fått korn på sitt spår igen.
Väl hemma igen så var det bara att knega på där på kontoret. Judith gjorde mig sällskap genom att sitta en stund på skrivbordet för att bli klappad och sedan mjukt och smidigt slinka in bakom min dataskärm, där hon brukar sova som en stock.
 
På kvällen åkte vi till Kivik för att fira svärmor Karin på 85 års dagen. Vi hade köpt en lampa åt henne så hon skulle kunna se lite bättre när hon sitter vid sitt köksbord och läser korsord och donar med allehanda saker.
Stefans bror Mats med hustrun Gunvor kom också på kalaset. Ja, så var såklart lilla Molly också med för att fira svärmor Karin. Ett kaffekalas som heter duga med finaste tomtekopparna på bordet.
 
 
Dagens kloka ord:
Lika mycket som vi väljer våra tankar, så behöver vi även välja bort tankar. Inte tro så mycket på vad de säger. De ska alltid lägga sig i, tycka och värdera. Det är det tankar gör.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Svärmor Karin fyller 85 Läs mer »

Tusen år till julafton.

Kära Blogg.
Äntligen är den igång. Julkalendern!! Jag älskar verkligen årets julkalender på TV.
Jag gillade också programmet ”Historieätarna”, och jag missade inte ett enda avsnitt. Kanske går det inte att jämföra TV-serier med klassiska filmer som till exempel ”Nyckeln till frihet” och andra prisbelönta storfilmer (som Andréa tyckte var så roligt att jag gjorde en gång …. hahah söt-Dea )
Så from den här dagen och 24 dagar framåt sitter jag bänkad i TV soffan och myser.
 
Sen var det bara för mig att pallra mig ur soffvärmen och ge mig ut med hundarna.
En kille sa till mig på skjutbanan att han skulle flytta till Thailand, för så regnig och tråkig hade han upplevt denna hösten … Han måste skoja! Vi kan inte ha bott i samma landsdel. Jag har upplevt att den här hösten varit torrare, soligare och varmare än någonsin. Även idag tittade solen fram på oss.
 
Äntligen har bonden här i Gyllebo kommit ihåg att han äger kor som ska in för vinterförvaring. Det betyder att hela den stora hagen är ledig för spårträning. Den här stormiga dagen blev det ett kruxig spår för Johnny. Spåret var tre timmar gammalt och förlagt till största del ute på ett stort fält, där doften fort luftades bort. Jag la lite blandade apporter och som alltid fick det bli en snusdosa med kattmat som slutapport.
Min duktige kille snusade sig till alla apporter utom en enda liten pinne. Klart godkänt Johnny. Hemma väntade Molly, surmulen och kränkt över den orättvisa att inte hon fick följa med.
 
Dagens kloka ord:
Om du inte kan flyga, spring!
Om du inte kan springa, gå!
Om du inte kan gå, kryp!
för vad du än gör,
fortsätt framåt!
 
Kram på er och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 

Tusen år till julafton. Läs mer »

Stormen Gorm och hundvård.

Kära Blogg
Det hade tydligen varit en väldig storm. På gomorronnyheterna kunde man se och höra vilken förödelse den dragit med sig på vissa ställen i landet. Stormen hade till och med fått ett namn. Den var döpt till Gorm.
Jag och hundarna märkte dock inte mycket av den hos oss i Gyllebo. Det blåste såklart i trädtopparna, och lite grenar och ett redan halvdött träd hade fallit till marken.
Vi hade en härligt frisk promenad runt sjön med en strålande sol på himlen.
 
Den här dagen fick jag betala dyrt för allt roligt jag hittade på med  på skjutbanan i söndags. Jag var till och med tvungen att ta till ett lite starkare piller för att kunna sitta och jobba. När jag behövde röra på mig, passade jag på att göra Johnny lite julfin. Jag älskar när han är riktigt nertrimmad. Jag vet att Amanda tycker att han ser rolig ut då, och det är det säkert fler som gör. Men jag tycker han blir så gullig när han får lååång hals och låååånga ben. Ungefär som en söt liten älgkalv.
Min fine, underbare Johnny!!
 
På nätet har jag hittat en bildserie som på pricken beskriver skillnaden mellan de olika retrieverraserna.
Precis så här är det!
En flatcoated säger:
”Jag vet redan vad du vill att jag ska göra och varför. Flytta nu på dig så ska jag visa dig det bästa sättet att göra det på.”
 
Dagens kloka ord:
 
Det är lättare att agera sig fram till ett nytt sätt att tänka än att tänka sig fram till ett nytt sätt att agera.
 
Nu håller jag tummarna för att gubbarna på det stora miljömötet verkligen kommer fram till något vettigt där i Paris. För det är den i särklass viktigaste frågan för hela mänskligheten. Att rädda vår planet, för var ska vi annars bli av??
Mitt stora filmtips får bli den underbara filmen ”Home”. Den tar drygt 1,5 timme att se och man kan se den gratis på youtube. Vacker, underbar och så tänkvärd!! Alla människor borde tvingas att se den. SE DEN !
 
 
 
Kram från oss och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

Stormen Gorm och hundvård. Läs mer »

Rulla till toppen