juni 2015

Min rygg i kotknackarens våld.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg.
Nu har jag snart provat alla möjliga kvacksalvare och diverse knep och knåp mot det onda i min rygg och höft.  Idag gav jag kiropraktiken en chans. Först hamnade jag lite galet när jag stegade in på Skanskas kontor i Ystad och fick syn på min egen gullige kusin. Han kunde inte göra något mot min onda rygg, men extra glad blir jag alltid när jag träffar kusin Jonas. Jag hittade dock rätt till slut. Om jag nu ska tro kiropraktikern så var min kropp både sned och vind på alla de håll. Det knakade och sprakade och jag blev rejält mörbultad. Jag tror att det hördes över hela Ystad.
Efteråt njöt jag en liten stund av ett underbart blåregn, och sen så for jag hem.
Hela dagen har jag jobbat på kontoret. Många pauser har det blivit. Det är bra för ryggen och väldigt lämpligt när det är kalasväder ute.
Lilla Snowie fick vakta några timmar på Stefan lager idag. Det var alldeles för varmt för henne att sitta och vänta i en bil.
Den vackra hibiskusen som jag fick av syster Görel när jag fyllde år, blommor nu helt bedårande. Nu får vi minsann hålla alla tummar och tår för att jag lyckas få den att trivas, eller ja, i alla fall överleva.
Ikväll när vi var i Kivik såg det nästan ut som ryssen var på besök i vårt lilla land. Jag tror det är någon stor militärövning på gång i helgen … jag och Johnny är i alla fall beredda … alltid redo.
 
 
 
 Dagens ord:
 
”Ibland önskar jag att jag hade en 90-årings vishet, en 20-årings kropp och en 3-årings energi.”
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Min rygg i kotknackarens våld. Läs mer »

Två år av saknad.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Dagen har varit full med jobb. Jag måste erkänna, jag har skolkat ifrån kontoret, så idag var det bara att ta tag i pappersbunkarna.
Men först sprang jag och Johnny vår runda runt sjön. Jätteskönt (om man tänkte bort hälsporren)
 
När man suttit på kontoret en hel dag så finns det liksom ingenting att berätta. Det enda som har hänt idag var att Johnny stal en murarhink för vår söte granne Mårten. När jag klev ur duschen hörde jag att det var livat och glatt ute i min trädgård. Det var Mårten som försökte locka till sig Johnny med spannen. Det var liksom dömt att misslyckas. Johnny hade ingen tanke på att lämna ifrån sig sitt byte, för då tog ju deras roliga lek slut.
Det var bara för mig att störta ut, våt i håret och iklädd endast underkläder, och rädda det som räddas kunde.
Jag såg när Mårten gick iväg med vattnet, att det såg mer ut som ett såll än en hink….
 
Idag är det på pricken två år sedan mamma Ingrid dog.
Jag tycker inte om att uppmärksamma dödsdagar. Jag mår bättre av att fira glädjedagar.
Och jag tror att det är ok för min mamma också.
Men såklart går mina tankar till Ingrid idag …
 
En dikt av Claes Andersson:
 
Det vi saknar
mister vi aldrig
 
Den vi älskat
saknar vi alltid
 
Vi mister aldrig
den vi älskat
 
Den vi älskat
älskar vi alltid.
 
Du fattas mig!
 
 
 Dagens ord:
”Livet kan vara tufft
men jag är tuffare.”
 
Med en bild från i morse säger jag Hejdå Bloggen, vi hörs.
 
 
 

Två år av saknad. Läs mer »

Ont i umpan.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg.
Jag tror nog inte att jag är ensam om att vara öm i baken efter ridningen igår. Men det är det ta mig tusan värt.
Ja, det tycker nog alla utom Emmy då förstås.
Vi har haft en riktig slösöndag idag. Lite kyligt när solen gick i moln, men med några filtar så gick det utmärkt att mysa under bar himmel.
Senare på dagen vågade delar av familjen sig också på ett bad. 
Lite småkryp hittade jag också.
Vi har haft en liten damm bakom vedskjulet, där det brukade vimla av sländor av alla de sorter.
I höstas grävde Stefan igen dammen, så nu har nästan alla sländorna flyttat. Men en blå liten flickslända hade valt att stannat kvar. Jag bara älskar sländor!

Ja, det får vara allt för idag. För när man vilat så mycket som jag gjort idag, då blir man så rysligt trött och slö och orkar nästan ingenting.

 
Dagens Ord:
”Livet är en blomma och kärleken dess nektar”
 
Med en fjantig bild på mig och Snow säger jag hejdå Bloggen
 

Ont i umpan. Läs mer »

En dag i full galopp

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Det har varit nationaldag, svenska flaggans dag och en väldigt röd dag. Allt det där har jag inte hunnit tänka på så mycket, för jag har haft fullt upp med annat.
Min dag började med att Amanda studsade upp ur sängen och började göra bananpannkakor. Mmmm, det luktade ”Bali” i hela huset.
Sedan drog vi på oss joggingskorna och for ut i skogen på en 8 kilometers powerwalking med Johnny. Ja, så hade vi sparkat igång dagen liksom.
I födelsedagspresent av mina bedårande döttrar fick jag en heldag med dem. I det ingick en turridning. Strax efter middag for vi iväg för att hinna fika på ett hemligt ställe.
Bärbuffé på Eriksgården blev det. Väldans gott. Nu fanns det bara jordgubbar i lite olika sorter, men glass, grädde och massa andra tillbehör gjorde buffén komplett.
Så var det dags för dagens höjdpunkt. Ridningen! Vi for till ett ställe i Blentarp där de har jättefina islandshästar. Lite övning och uppvärmning först något varv på en bana, sedan bar det ut i skogen. 
En härlig eftermiddag som vi njöt av … ja, alla utom Emmy. Emmy red sist och var nog allt annat än bekväm där upp i sadeln när vi stormade fram i tölt och galopp.
Huruvida detta var bra när man har diskbråck – ja det får tiden utvisa. Kul hade vi!
Dagen avslutades med att Stefan fick bestämma lite. Så i hästens tecken gick färden till Mc Donalds.
Tack för en underbar dag familjen.
 

 Dagens lilla citat är till dig Emmy …

 
”Save a horse and ride a cowboy”
 
Med en bild från morgonens runda säger jag Hejdå Bloggen
och kram.
 

En dag i full galopp Läs mer »

Mina snickarpågar.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 1 minute of reading
Kära Blogg.
 
Idag har det varit ett härligt sommarväder.
Allt är sig likt igen efter föllsekalauset. Igår var vi alla trötta och slitna.
Döttrarna såsade mest omkring här och verkade nästan vara mer tagna av mitt åldrande än jag själv.
Johnny tyckte nog också att det var skönt att det var över med fesligheterna och han kunde tigga vid bordet som vanligt igen.
 
Så hade jag planerat att jag skulle bli fotograferad med mina presenter och alla vackra blommor som jag fått. Andréa lovade att fixa det, men hade inte tid precis när jag frågade henne. Saken föll i glömska … trodde jag.
Jodå, hon hade visst taget en bild av mig, sa hon när hon skulle åka – inte riktigt som jag hade tänkt mig …
 
Idag har jag bjudit mina goa, härliga snickarpågar på smörgåstårta på lagret. Det tycker jag att de verkligen var värda. Amanda och lilla Snö hängde också med på ett hörn, innan Amanda fortsatte till sitt jobb.
 
 
Jag älskar den här tiden på året. Att smyga runt på jakt efter roliga småkryp att fota, det är avkoppling för mig.
”Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt.”
 
En solhälsning från mig, Hejdå Bloggen
 
 
 

Mina snickarpågar. Läs mer »

Så himla kul att fylla 50!

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
Jag har haft underbara dagar. Fantastiska.
Jag skulle kunna skriva en bok om min 50 årsdag, men det går ju inte, och jag är ju ingen författare. Men lite kan jag försöka att berätta.
Min sista kväll som 49 åring satt jag och mös i min fåtölj när regn och rusk härjade utanför. Plötsligt stod en kär gammal vän på min trappa. Inte någon gammal vän utan en vän jag haft sen gammalt. En vän jag tappat bort i livets labyrint. En vän jag har många minnen tillsammans med, en vän som varit med om mina galnaste upptåg, en vän som vet mina bästa bevarade hemligheter, den vän jag alltid ringde när livet kändes taggigt … Fina goa Madde, TACK! … tack för att du kom! Nu tänker jag inte tappa bort dig igen! Punkt!
 
Så var det dags att sova med nya bettskenan, Inte lätt! Klockan tre somnade jag dock till slut, för att snart vakna upp igen av värsta chocken. Tre vrålande töser stod vid min säng och sjöng och gastade för fulla halsar. Tre apor. Klockan var fem, och jag hade tydligen blivit så väldigt mycket äldre över bara en natt … inte konstigt att jag kände mig trött …
Ute i vårt orangeri var det framdukat en fantastisk frukost, med nybakta bullar av aldrig smakat slag. Gudomligt goda. Mina älskade töser hade pyntat och gjort allt så jättefint. Tysta som små möss, hade de fixat allt för att kunna väcka mig innan min egen klocka ringde halv sex. Jag fick presenter och överraskningar och hade en härlig morgon. TACK STEFAN och TACK TÖSER!
När unga töser går upp så väldigt tidigt, blir det liksom ett bakslag efter ett tag. Unga flickor blir lätt trötta. Döttrarna sov sig pigga hela förmiddagen, medan jag och Johnny sprang ut i skogen.
Sedan var det dags med förberedelser. Amanda for iväg till sitt jobb några timmar, Emmy bidrog med sitt lugn och  Andréa fixade garneringen på tårtan, men först tog hon ett bad.
Efter det satte liksom dagen igång i en rasande hastighet, och jag skulle kunna berättat om varje present, om varje gäst, om varje underbart ögonblick. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker istället visa några av alla bilder som togs …
 
Vädret på min 50 årsdag var inte alls det jag hade drömt om. Lite för kallt, lite för mulet och mycket för blåsigt. Men det blev bra ändå, Jättebra och någon tog sig till och med ett dopp.
Så skulle jag kunna skriva om varenda gåva jag fick, varenda underbar blomma som nu smyckar mitt hem. Men jag fick så mycket och allt är jag så oerhört glad och tacksam för, så det får räcka med att jag berättar om en sak.
Det var en present från mor Karin, alltså min svärmor. Hon hade med omsorg valt ut en antik gammal fin sak som gått i arv genom släkten. Det var en fasettslipad tjock glasskiva omfattad med silverhandtag. En oersättlig sak liksom. Precis när Stefan skulle räcka mig den vackert inslagna present for hela paketet med ett brak i golvet. Pang, krasch, bom…
Ja, så kan det gå. Inget kalas utan kras. Lite synd om mig, men mest synd om mor Karin. Fast jag ska nog komma på ett sätt att laga och fixa till det där fatet igen. Det blir kanske aldrig som förr, men helt ska det bli igen.
 
 
Nu tänker jag avsluta med ett enkelt tack.
TACK! till alla som uppmärksammade mig på min dag.
 
”Njut av stunderna i livet, i morgon är de minnen”
 
Kram och Hejdå Bloggen.
Annika 50 år
 

Så himla kul att fylla 50! Läs mer »

Coolaste bettskenan i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 3 minutes of reading
Kära Blogg.
 
Idag har jag varit hos tandläkaren IGEN. Ja, nu tror jag nog att det var för sista gången på ett tag. Det var min bettskena som var färdig, så nu slipper jag bita sönder fler tänder i sömnen.
Jag kom överens med tandsköterskan att hon fick välja en färg på skenan som passade min personlighet … och hur tuff kände jag mig då inte när jag fick den!! En neongul och självlysande. Det ska verkligen bli spännande att väcka Stefan någon natt och ge honom ett brett leende i mörkret …
En gång om året brukar jag behöva gå på systembolaget. Idag var det tid. Personalen i Tomelilla är verkligen helt underbar. Förvirrad och villrådig stod jag och bligade på de tusen olika boxar vin som stod uppallade på hyllorna. Plötsligt kom en försynt ung man från lagret och undrade om jag behövde hjälp,  …ja han tyckte jag såg hjälplös ut. Och han kunde då verkligen allt om viner. Jag valde hans förstahandstips – lite dyrare men mycket godare. Men så var jag bara tvungen att köpa en box vin till, som hette ”tre apor”. Namnet fick mig helt osökt att tänka på mina döttrar…
 
Nog är min trädgård prunkande grön och vacker just nu. Men aldrig blir mina buskar och blommor fullt så bedårande som utlovas på foto och i trädgårdstidningar. Några växter ”kolar bara vippen”, andra bestämmer sig för att flytta och börja växa på helt andra ställen än de jag har valt ut åt dem, några invaderas av alla tänkbara hungriga småkryp. Just nu är rosorna fulla av en sorts hungriga larver. På persikoträder växer en enda frukt. Rosen från Boan blommor visserligen, men ser allt annat än kry ut. De små rosa lammöronen har flyttat och växer utanför rabatten och i en stubbe. Det blir aldrig likadant år från år, och det är det som gör det så spännande.
 
Jag grunnar lite på vad jag ska ta mig till med våra syrenbuskar. De har liksom blivit så glesa och taniga nere vid ”fötterna”. Jag tror att de måste beskäras så de föryngrar sig lite. Men blommar gör de. Helt ljuvligt!
 
Jag har särskilt en syrenbuske som är sådär lite extra vacker. Blommorna är två färgade. Helt bedårande. Egentligen är det vår granne Ursulas buske. För många år sedan råkade hon sätta den på fel sida gränsen, in på vår tomt. Några veckor efter störtade Stefan ut och flyttade hela stängslet, och vips stod hennes buske på vår sida … Det är då för väl att Ursula är en vänligt sinnad människa.
 
”Älska din granne men sätt upp ett staket!
 
Och med kärleksglasögon på näsan säger jag Hejdå Bloggen.
 
 
 

Coolaste bettskenan i Gyllebo. Läs mer »

En regndroppe kommer sällan ensam.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Den senaste tiden har det varit höst här i Gyllebo. Regn, blåst och kyligt.
Jag älskar egentligen att springa i sånt väder, men idag var det inget kul. Det var inte vädret som förstörde min runda, utan vänstra sidan av min kropp kan man säga. Ryggen, höften, benet och hälskrället…. Japp, jag ”kastade in handduken”, gav upp och vankade hem igen. Men säg den sorg som varar för evigt … för där hemma väntade två döttrar som var fulla med fnitter, bus och stoj.
 
Jag har själv ställt diagnosen hälsporre. Vi googlade lite på min krämpa och då stod det klart att jag var tvungen att införskaffa gamla hederliga Birkenstocksandaler, för ska man någonsin bli bra igen så får man aldrig mera gå barfota. Egentligen förstår jag inte varför dessa enkla, lite halvfula skor ska behöva kosta en halv förmögenhet …? Men bara att bita ihopa och betala.  Jajamen,  det kostar att ligga på topp!
 
Idag har vi blivit bjudna på midsommarfest. Det är Andréa och veterinärgänget som ställer till kalas … hemma hos oss själva. Underbara ungdomar.
 
En bild av några av veterinärerna från festen i fjor.
 
Jag har virkat 130 mormorsrutor till en filt och allihopa är klara nu och ska monteras samman. Det är ett pilligt jobb som kräver glasögon och bra ljus. Fast det tycker jag egentligen är ganska passande. För om man gör en mormorsfilt så kan man lika gärna se ut som en mormor också.
 
När Andréa såg mig i glasögonen, skrattade hon så hon nästan kissade på sig, och då tycker jag inte att det är mer än rätt att alla ni andra också får skratta lite … så här är jag :
 

 
”Den som får andra att skratta måste tas på allvar.”
 
 Hejdå Bloggen
 

En regndroppe kommer sällan ensam. Läs mer »

Rulla till toppen