Hejsan.
I helgen var det kallt när jag steg upp. Sådär vinterkallt som jag vant mig vid att det är på morgnarna även om det kallades vår. Kallt så man behövde både vantar och dubbla strumpor.
Men oboy, så vackert det var i skogen den där morgonen.
Solens strålar värmde fort upp den kalla morgonen. Fast på de skuggiga platserna var det verkligt kyligt. På ekplankorna låg lite is kvar och det var som att balansera på bananskal.
Men jag balanserade gärna, så vackert som det var den här morgonen.
På eftermiddagen var vi hos våra vänner i Ilstorp. Och tänk, det var precis då som värmen kom. Glada och förundrade satt vi ute i den härliga vårsolen. Det sa liksom bara ”phofff”, så slog den till, den riktiga våren. Vi njöt av värmen, våren och allt gott vi blev bjudna på.
Mätta och nöjda tog vi sedan en liten promenad längs Verkeån. Alltså vilken dag och vilket omslag det blev från kallt till varmt. Tusen tack kära vänner.
Dagens citat:
Att leva sitt liv utan närvaro är som att äta sin favoriträtt när man är täppt i näsan. Det är svårt att känna och njuta av smakerna.
I naturen känner jag alltid i full närvaro. Skogen är fri från allt brus som livet så ofta består av.
Ha en fin fredag och kram.
Annika
