Vår speciella Judith och en joggingtur.

Hejsan.

Efter att ha haft GPS på vår katt Judith under flera veckor nu, så har jag en ganska klar bild över var hennes revir är och var hon vanligtvis lägger sig att sova. Ofta väljer hon en sovplats under ett närliggande tralldäck, eller ett vedskjul eller liknande. Judith är en så speciell katt med hög integritet och självständighet. Hon trivs bäst med att gå sin egen väg och göra som hon vill.

Jag tycker ändå att jag vill ha Judith mer hemma och under större uppsikt. Till sommaren blir hon tolv år och det känns bra att ha lite mer kontroll på henne, hennes hälsa och hur hon mår. Ofta när det är vinter och kallt så kommer hon självmant hem lite oftare, även om hon då alltid är både sur och tvär.

Judiths historia

För er som inte vet hur vår katt kom in i vårt liv så kan ni läsa hennes historia här:

Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.

Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …

Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.

Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.

Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.

Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.

Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.

Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …

Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort mer…

Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.

Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.

Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Hon bedömdes vara ca 10 dagar gammal och hade nyss öppnat sina ögon. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.

På bringan hade hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.

Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.

Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.

Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.

Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig. 

Vår lilla, fina Judith!

Vinterjogging

Förra helgen blev det ett härligt vinterväder och sådär alldeles lagom för en joggingtur.

Med dobbar på springskorna gick det skapligt bra att ta sig runt på stigarna runt sjön. Vädret gjorde att livsandarna jublade och slog kullerbyttor, även om jag själv inte direkt slog några volter eller gjorde ”hopplasteg”. Men som alltid, jätteskönt bakefter.

Dagens citat:

Huruvida du kommer att lyckas beror bara till 15% på kompetens. 85% handlar om magiska ord som attityd, inställning och förväntan.

Ha en riktigt härlig lördag.

Kram kram från mig.

 

 

Dela gärna

5 reaktioner på ”Vår speciella Judith och en joggingtur.”

  1. Vilen historia och den katten är ju så vacker. Ofta är det väl så med katter att dom är självständiga vill röra sig fritt. Men jag förstår med åldern och vintern så kan hon väl va hemmavid och sova inne, lilla envisa katt. Du är flitig med motion, tänk om jag också kunde, men du vet ju hur en dålig kropp bryts ner.
    Uppe med tuppen idag när hunden ville ut kvart över tre sen kan inte jag lägga mig igen. Ensam hemma snyft, en sjuk man. Kram och var rädd om dig/MH

  2. På det sättet kan man också skaffa sig en katt…
    Hur blev det med den andra katten? Går den fortfarande bara runt huset? Eller ni tog av gpsen?
    Idag skiner solen och det är -10. Tyvärr verkar det blåsa lite idag också. Det är synd. Men mindre än igår.
    Imorgon kommer de hem här. Skulle tro de flesta vuxna är nöjda med det, Svärsonen är tydligen på uselt humör där uppe och då är han inte rolig 🙄 samtidigt förstår jag att han inte är på topp, så skadad som han är.
    Trevlig lördag!

    1. Felix har också sin GPS på sig, jag tänker att det blir snart Mars månad och då kanske han utökar sina rundor. Hoppas så att allt blir bra för svärsonen. Kram kram

Lämna ett svar till Annika Olsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen