Hej.
Trots att hela den här pandemitiden varit ganska så långtråkig, så har det ändå känts som om naturen gett mig en massa nya upplevelser varendaste dag. Under ett helt år har jag Gyllebos naturreservat att tacka för att jag njutit så mycket trots allt.
Den senaste veckan märkte jag tydligt hur ljuset kom tillbaka alltmer för varje dag.
Ljuden i skogen blev mer och mer högljudda. Fåglarna sjöng högre och mer intensivt än förut. Gässen blev återigen mer aktiva när de flög i stora gäng över sjön på morgonen.
När grusvägen förvandlades till en enda lerig sörja så valde jag och Tina att ta ridstigen genom skogen istället. Där uppifrån var det en så vacker utsikt över sjön, särskilt nu innan alla träden fylls med blad igen. Då kommer allting att döljs i en enda stor grön lummighet, så det gäller att passa på att njuta av det man kan för stunden.
Isen vid badbryggan ändrade också skepnad varje gång jag passerade. Lite mer vårligt för varje dag.
Ett vårtecken från ungdomen brukade väl vara att pågarna drog på sig jeansvästen och tog sig en pilsner. Det var precis de minnena som kom över mig när lille Scott fick prova Amandas gamla jeansväst och samtidigt norpade en tom läskburk från bordet. Hur cool blev han inte, den lille Scott!?
De förstås, killarna från min ungdom brukade ju varken ha napp eller gosekanin, åtminstone inte vad jag kan minnas. Fast så var de nog inte så coola som lille Scott heller.
Dagens citat:
Den ena minuten är du ung, cool och rolig. Och i andra minuten skruvar du ner stereon i bilen när du kör, för att se bättre.
Livet går i en rasande fart. Det gäller att leva så mycket man kan varendaste dag.
Ha det fint
Annika
(ovanstående bild har Tina Thornberg tagit)