Hejsan.
Den allra sista ljungen har blommat ut för i år och bildar nu istället en roströd härlig matta över våra Österlenska hedar.
Det är också vackert tycker jag. På ett vemodiga och melankoliska vis. Sådär lite vilsamt och skönt för sinnet. Som om naturen viskar ordet ”återhämtning” i våra öron.
I nationalparken var det lite extra härligt den där morgonen då jag vandrade där. Jag var alldeles ensam, inte en enda människa hade kommit hit ännu, och jag hade liksom alltihopa bara för mig själv. Även om jag bara fick se en pytteliten strimma av solen, så kändes vädret så ljuvligt. Höstljuvligt på bästa vis.
Under ett vackert gammalt äppelträd låg de flesta små äpplena nu på marken. Förmodligen till glädje för både djur och småkryp.
”Sura ebblaskrabbår”, det är vad en österlening kallar de där små vildäpplena.
När jag satte mig ner i den mjuka ljungen kunde jag se de allra sista små ljuslila blommorna som ännu fanns kvar.
Där ljungen slutade tog vitmossan över i en skön kontrast. Naturens eget konstverk.
Hasselnötterna var klara att skördas. Dock ingår de inte i allemansrätten och får inte plockas utan markägarens tillstånd. Just här i nationalparken så är det nog bara ekorrarna som får det tillståndet.
Sedan jag lärt mig hur avenboken ser ut på hösten, så ser jag dem lite överallt. De är så vackra med sina klasar av nya frön.
Dagens citat:
Det är omöjligt att njuta av livet om du försöker kontroller allting. Slappna av, andas och lev i nuet.
”Lyjna ner er litta och ta en kanelbålle å stäng yjnen och liasom bara NJUT”
Bamsekram från mig.
Annika
