Mitt barndop

Kära Blogg
Så var det dags för veckans tillbakablick och djupdykning ner i mitt gamla album.
Den här gången tänkte jag skriva lite om mitt barndop.
Jag döptes i Andrarums kyrka den 8 juli eller augusti 1965.  Datumet är lite osäkert för mig. I mitt album har pappa Kurt skrivet augusti, men mormor Olga har skrivet Juli på mitt dopkort. Hur som helst, jag var då en mullig liten bebis med svart hår och tjocka kinder.
Mina gudföräldrar kom att bli mamma Ingrids syster Gerd och hennes man Per. Med på mitt barndop var även min mormor Olga.
När man tittar på bilderna från den här dagen, ser det allt lite besynnerligt ut med alla de sorgklädda vuxna. De bara alla svarta kläder och sorgeband.  Anledningen till deras dystra klädedräkter var min morfars hastigt bortgång den 27 juni 1965.
Själv bar jag den vackraste klänning man kan tänka sig. Den hade mamma Ingrid själv sytt av sin egen brudslöja och just den här dagen hade hon sytt på små röda knoppar av pinocchiorosor. I midjan på mig hade hon knutit ett rosa band för att markera att jag var en söt liten flicka.
Den underbart vackra dopklänningen har sedan dess använts av många ungar genom åren. Min lillasyster hade den såklart, men även mina kusiner, vänners barn, mina döttrar, syster Görels söner … Alla namn har mamma Ingrid sedan så fint brodderat in längst ner i fållen på den lilla dopklänningen. Rosa bokstäver för flicknamn och blå bokstäver för pojknamn.
Jag minns särskilt en gång när alla Ingrids barnbarn var födda, och vi skojade lite om den där dopklänningen. Mamma Ingrid tyckte nog att det kunde räcka med de ungar som då fanns i familjen. Hon sa med förmaning i rösten, att nu var där fullt i klänningsfållen, där fick inte plats för ett enda namn till. Jag skojade tillbaka och sa att det nog allt gick att klämma in ett litet kort namn till på slutet i den där fållen. Namnet Bo till exempel … Det där skojade och skrattade vi gott åt flera gånger, men någon Bo är ännu inte född! Men det kan ännu födas ungar som behöver en särk på sitt barndop … så den som lever får se! 
 
Snipp, snapp, snut, så var den tillbakablicken slut.
Mer en annan gång.
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top