Kära Blogg
En underbart vacker morgon.
När ”stor och liten” (Lykke och Stefan alltså) vilade ut där hemma, tog vi andra en stärkande morgonpromenad. Det var ljuvligt. Vackert så man fick rysningar. En tidig söndagsmorgon är det inte många vakna här i Gyllebo … det är egentligen inte så många här överhuvudtaget vid denna tiden på året. Ett ensamt rådjur strosade över vägen, i övrigt var det alldeles tyst och stilla.
På eftermiddagen bäddade jag ner Stefan i soffan, klappade om alla djuren och gav mig iväg till Brösarp på Fars-dags uppvaktning. Sju sorters kakor och kaffe som avslutades med spettkaka bjöds det på.
På vägen hem kunde jag se den där omtalade månen, som just den här kvällen skulle vara extra stor. Jag tycker att varje år sägs det vara något speciellt med antingen månen eller solen, något som inte kommer att vara på hundratals år igen. Det är för att man liksom ska få lite små-ångest ifall man missar att glo extra upp i skyn just den där specifika kvällen. Nåja, vacker solnedgång var det i alla fall. Och visst var månen både full och stor.
Grattis alla pappor på dagen.
Dagens tänkvärda ord:
Att tala är ett behov,
att lyssna är en konst.
Kram och Hejdå Bloggen
