Hej hej
Den här veckan har det varit sportlov i Skåne för alla uttröttade skolbarn. Någon vintersport där det krävs snö eller is, har det förstås inte gått att ägna sig åt här på hemmaplan. Om man nu inte väljer att hänga framför TV:ns skidtävlingar eller åka till en konstgjord isbana vill säga.
Här har det mest varit storm och regn omväxlande med små solglimtar ibland. Precis ett sånt sportlov som det nästan alltid brukar vara om man bor här på Österlen.
En enda gång minns jag att det var vinter som i en sagobok här i Gyllebo. Det var snö och kallt. Varenda Österlenunge hängde vid sjön och åkte skridskor för glatta livet dagarna i ända. Föräldrarna satt vid kanten med prickiga korvmackor gjorda på Skogaholmslimpa. Men det har jag bara fått uppleva en enda gång här i Gyllebo.
Det här sportlovet är alltså som sportlov är mest. Och för någon dag sedan kom Stefan in och förkunnade att tranorna nu landat i den stora hagen i Gyllebo. Lika punktliga varenda år.
Jag vet inte om det heter sportlov fortfarande. Ord ska ju hela tiden ändras och bytas ut för att bli bättre. Inte för att själva saken de beskriver på något vis blivit annorlunda eller bättre, utan för att det helt enkelt måste ändras. Nu heter det nog vårvinterlov kanske. Det är ungefär som att det hette gymnastik när jag var barn. Det ordet anses numera som lite löjligt verkar det som, nu ska det istället heta idrott. Teckningen har bytts ut mot bild och höstlovet ska nu istället kallas läslov.
I skogen ploppar det ena vårtecknet efter det andra upp nu. Så kanske är det rätt att i stället kalla lovet för vårvinterlov faktiskt. I naturreservatet har man sågat bort nerfallna träd så att stigarna ska bli fria och framkomliga igen. Det är ett typiskt vårtecken tycker jag.
Om man jämför ljudet i skogen i november och i februari så är det stor skillnad. I november är det nästan helt knäppt tyst. Medan nu, i februari, så börjar fågelsången ta fart och man kan ana en annalkande vår.
Själv har jag passat på att fira lite sportlov med mitt lilla söta banbarn Scott. Shopping fick bli hans sportlovsaktivitet och den klarade han alldeles galant av. Även om mamma och mormor blev trötta och fick pausa med fika och mat stup i kvarten.
Dagens citat:
Siffrorna på banken är bara ett tecken på allt kul man inte haft.
Jag är INTE en förespråkare för materiell lycka, men att investera i upplevelser och tid tillsammans där man skapar minnen, det gillar jag.
Ha en fin dag och kram Annika
