Hej hej
Snön föll i stora flingor över mitt huvud när jag vandrade fram i skogen den där tysta morgonen.
De snövita badbryggorna var otrampade när jag kom. Av misstag gjorde mina våta vantar min kameralins alldeles suddig så att de flesta bilder blev helt dimmiga och fick kasseras.
När jag vandrade fram i skogen, dog ljudet av mina steg helt bort i den nyfallna snön. Morgonen var alldeles tyst och det kändes nästan som om jag satt i en kyrka och drack mitt morgonte efter badet.
Vår lilla sommarby hade över natten förvandlats till en så vacker vinterby istället. Jag älskar när den här första snön kommer.
Så älskar jag att ha min dotter Andréa hemma igen. Jag älskar alla mina tre döttrar oändligt mycket, men eftersom Andréa, efter jul, kommer att resa iväg igen, så blir det mycket fokus på just henne här nu. Alla djuren fokuserar nog också på henne så mycket det bara går.
Jag älskar också att hitta små kärleksbevis i form att gömda meddelande lite här och där… Som här när jag vände blad i almanackan. Åhhhh …. Mina älskade döttrar!!!
Kärleksbevis är ju också när en vän kommer hit med en vacker tavla som hon tagit på mig vid sjön. Tavlan får nu hänga på mitt kontor där den påminner om alla underbara stunder jag haft på den där gamla bryggan med min vän. Tack T♥
Dagens citat:
Vänlighet kan bli sitt eget syfta; vi blir snälla av att vara snälla.
Det är något särskilt med den här månaden och med jultiden. Visst finns det lite mer snällhet och omtänksamhet vid den här tiden. Snällhet blir som ringar på vattnet, ja snällhet föder snällhet.
Kram Annika
