Kära Blogg
Den här årets sista dag visade sig från sin absolut bästa sida. Solen strålade och luften var frisk och klar. En underbar dag som vi avslutade tillsammans med idel, gamla, trygga vänner från min barndom… min bardom då alltså.
Nu tror ni kanske att vi var i hatten den här kvällen, men icke sa nicke.
Tidigare på dagen unnade jag mig en sista springrunda medan Stefan tog hundarna på en promenad i det vackra solskenet. Det var en flock häpna hundar som förvånat stirrade på sin nya ledare, alltmedan jag glatt skuttade förbi dem ut i skogen.
Jag önskar att jag kunnat skriva att kroppen nu var på bättringsväg, men tyvärr inte. Lika ont och stel som vanligt. Kanske har jag bara börjat vänja mig lite vid smärtan som blivit min ständiga följeslagare.
På eftermiddagen gjorde jag klart sockerkaksbottnen till en gräddtårta att ta med till nyårsfirandet på Gysås.
På Gysås var det ett gäng härligt glada pensionärer samlade för att fira in det nya året.
Vi åt festfat och hade en mysig kväll hos Berith och Wilton och för maten tackar vi pappa Kurt.
Slutet gott, allting gott!
Och med några tänkvärda ord slutar jag året:
Vi öppnar boken, sidorna är tomma.
Vi fyller själv på med ord.
Boken heter ”Möjligheter” och första kapitlet är
Nyårsdagen.
Med några av mina finaste minnen från året säger jag Hejdå Bloggen.
Och vill ni så ses vi kanske igen nästa år.
