Hejsan
Jag vaknade till en ovanligt vacker morgon. I gästrummet sov min dotter Andréa sin djupa skönhetssömn, och att väcka henne hade jag inte en tanke på. Tösabiten kunde gott behöva all sömn hon kunde få. Dessutom är det förenat med livsfara att vara den som väcker Andréa…. oavsett hur len och mjuk röst man lägger sig till med, så vaknar hon alltid upp likt ett morrande lejon.
På mig hjälper inte den där skönhetssömnen längre tycker jag. Nej istället gick jag upp och smög mig ut till sjön för att ta mig ett stärkande bad. Morgonen ljusnade och för gässen var det då dags att bege sig ut på fälten för att bunkra mat för dagen.
Dagen vaknade alltmer och solstrålarna flödade så fint ner mellan de nakna träden.
Några av träden i skogen är alldeles speciellt vackra tycker jag…. ingen bär upp döden så vackert som ett träd!
I måndagskväll var det sista kvällen i Gyllebo för Andréa, åtminstone för ett tag framöver. Det var allt lite sorgligt, tiden hade ju sprungit på tok för fort.
Vi samlades i alla fall och åt en mysig middag tillsammans. På bordet lyste rosorna från pappa Kurts urnsättning fortfarande upp så fint. Jag njöt och längtade redan efter att få träffa henne igen, min äldsta tös.
Dagens citat:
När tjälen släpper, plocka upp lite jord. Håll i det en stund. Det är inte smuts, det är ursprung.
Ha det gott och kram från mig.
Annika
”..When the frost subsides, pick up some soil. Hold it for a while. It’s not dirt, it’s origin…” So it’s true ,that statement , ” He formed man from the dust of the ground..”
I think so…
Det går alltid för fort när barnen som bor långt iväg är hemma. Finns fortfarande inte ett liv i Sverige i hennes tankar? Det är klart svårt att få ihop, vill minnas att du nämnt en pojkvän där över…
Så fina rosor!
Jo, någon gång kommer hon nog hem igen till Sverige. Pojkvännen är spolad, men något år ytterligare i Canada lär det bli. Kram kram
Åh ja alltid så sorgligt att säga hej då vi ses igen. Hoppas hon snart återvänder hem till Gyllebo och det trygga hemmet. Va vackert skrivet av ett träd som är dött så sant så sant.
Ja men visst Ester rädda jag när min ännu tamare Lille duva blev påkörd så ledsen jag blev det var ju henne jag också räddade när hon föll ut från boet. Så otroligt kloka fåglar min skyddande duvor.
Fortsatt fin söndag. Må väl/MH
Nu är det inte så sorgligt längre, för nu är en resa till Canada inbokad för mig i vår. Ha det bäst och kram