Kära Blogg
Den här morgonen blåste det en iskall vind. Fast som så ofta på min runda, kikade solen fram lite då och då. På vissa ställen i skogen kan jag se hur allting grönskar, mer och mer för varje dag. Jag kan nästan höra hur knopparna brister.
Det finns alltid saker jag funderar över när jag går där i skogen. På ett ställe har någon sågat ett fällskär i en gammal trädstam och sedan bara låtit den står kvar så. Jag undrar ofta varför man gjort på det viset. Lite farligt verkar det ju.
På grusvägen mötte vi en seg och trött liten vattensalamander. Såklart lyfte jag in den i kanten och förmanade honom att vara lite rädd om sig.
Den här söndagen var det tänkt att Stefan skulle vila sig lite från bygge och sånt där jobb. Han vilade sig – i exakt 10 minuter. Sedan for han upp, och med orden ”nä, detta går inte”, for han iväg till sitt lager för att hämta hem mer golv. Hela dagen jobbade han sedan på med att lägga om golvet i sovrummet.
Jag skötte marktjänsten, målade lister och var allmänt behjälplig. Så var det ju dags att klippa rosor och pyssla lite utomhus.
Golvet tog slut, så vi pausade och körde till Simrishamn en runda. Vi åt vars en glass, köpte ”den sure tidningen”, hämtade mer golv på lagret och for hem igen. Det blåste friska vindar, så flaggstängerna höll på att brytas och det lilla rådjuret kunde knappt stå på sina spinkiga ben. Våren stormar i år.
(”Den sure tidningen” är ett internt skämt i familjen och det betyder Kvällsposten)
Tadadadaaaa … nytt golv i sängkammaren!
Dagens tänkvärda ord:
Vi kan bära med oss allt gammalt elände.
Vi kan ha en checklista och gå igenom den ofta, så att vi
säkert har med oss allt som hindrar oss från att gå vidare
…
Eller så kan vi släppa allt och fokusera på nya möjligheter.
Kram och Hejdå Bloggen
