Gomorron.
Det är något mystiskt och något underbart med månen på samma gång. Särskilt när den är full.
En tidig morgon när jag vandrade längs stranden i Vitemölla var månen mitt enda sällskap. Med mitt ”långa” objektiv kändes det som om jag bara var en liten bit ifrån gubben på månen.
Eftersom hunden Johnny blivit badad kvällen före och inte var helt torr i sin päls, så fick han slokörat stanna kvar hemma på tork.
Det kändes lite förtrollande där månen hängde över marknadsfältet och iakttog mig när jag vandrade fram längs med havet.
Den lilla fiskestugan mittemot kapellet såg ut att ligga i vinterdvala. Dess redskap skapade vackra siluetter i månens sken.
Det lilla kapellet som vi besökte i somras på HEMVÄNDARDAGEN, såg också ut att slumra hårt.
Den stelfrusna tången på stranden bildade ett vackert mönster och på himlen följde månen mig vart jag gick. Som ett stort spejande öga.
Efterhand som dagen ljusnade så färgades spåren efter alla flygplan i luften romantiskt rosa.
Vitemölla badhotell såg också ut att ligga i vinteride. Skamset tänkte jag på, att trots att jag bor så nära, så har jag aldrig någonsin varit där i hela mitt liv.
Kanske det kan bli ändring på det, eventuellt blir det ett besök till sommaren …
Dagens citat:
Tänk när vi någon gång i framtiden står på månen och säger, ack vilken vacker fulljord det är i kväll.
Ha det fint och kram.
Annika
