Hejsan
Små ensamma träd och stolar har blivit lite av kännetecken för vårt vackra Österlen.
Den ensamma lilla tallen vid Klammersbäck, med de två välbekanta, sköna vilstolarna under, har blivit en känd vy här på Österlen.
Av en Kiviksbo fick jag för en tid sedan höra om hur det kom sig att just detta lilla träd fått stå kvar…
Det påstods att när man skogade och högg ner träden längs strandkanten här, så hade någon satt en lapp på just denna lilla söta tall som löd ungefär så här: ” snälla ni, låt detta träd vara kvar, för det är så fint tycker jag”
Den morgonen då jag och mina hundar vandrade här så hade vi siktet inställt på just det lilla trädet.
Trots att morgonen var kylig, så värmde solens strålar oss behagligt.
Några stolar fanns inte kvar vid trädet och jag hoppades att de bara var inne för årlig reparation. De har liksom blivit en del av naturen här och en härlig plats för en stunds vila.
Vi vilade ändå där under den knotiga tallen, innan vi vandrade tillbaka mot Vitemölle igen.
Inne i tallskogen växte underbart vackra flugsvampar och små violer. Det är bra härligt på hösten. Vad gör det att jag nästan aldrig hittar några kantareller. Röda flugsvampar gör ju sinnet glatt.
När vi återvände till parkeringen och vår gamla ”skruttibangbangbil”, så hade morgonen övergått i förmiddag. Det kyliga hade förvandlats till ljummet, och det skulle bli ännu en vacker sensommmardag på Österlen… eller en ”tidighöstdag” om man så vill.
Dagens citat:
Var som en blomma och vänd ditt ansikte mot solen.
Kram vänner från mig.
Annika
