Hej igen.

Hej igen.

Här hos mig blev det visst en liten välförtjänt paus i bloggandet. Ibland känns det som om att allt jag skriver eller fotograferar bara blir en upprepning. Att jag redan gjort det tusentals gånger innan. Så det var helt enkelt väldigt skönt att bara låta bloggen vila för en stund.

Allting är bara bra med mig och familjen. Och fast ryktet visst säger att jag lär ha flyttat till en lägenhet i Gärsnäs, där jag ska ha bott i flera månader redan, så ligger det inte minsta sanning i det påståendet. Jag bor kvar här i Gyllebo och jag har aldrig någons haft några planer på att flytta till Gärsnäs.

Det är väl ändå märkligt hur rykten kan uppstå helt utan grund. Nåväl, jag bor kvar i mitt älskade Gyllebo, och min dotter Andréa bor också här för tillfället.

En av de få riktigt soliga dagarna i november så åkte hon och jag med hundarna till Forsemölla för att vandra lite i naturen.

Vattenfallet var vilt och busigt och ljudet från vattnet var nästan öronbedövande.

Att det här är en populär plats för konstnärer det skvallrade den vackert utskurna kvinnokroppen om, som finns i den stora stock som vi klättrade över nere vid vattenfallet.

Från forsen vandrade vi sedan vidare in i Mandelmanns kohage och upp mot det ensamma trädet.

Där mötte vi de där underbart gulliga getterna med sina söta lockar.

En bra stund stod vi sedan där uppe vid det ensamma trädet och försökte orientera oss och peka ut var alla gårdarna låg som vi kände till.

Utsikten där uppifrån är ju helt underbar, även om blåsten gör att det inte är så lätt att hålla ordning på frisyren.  Med lite självfall i håret (som både jag och getterna har), så kan man lugnt säga att hårlockarna blir en aning frissiga.

När vi kände oss lagom blåsta så vandrade vi ner mot vattenfallet, för att styra kosan hemåt igen.

Dagens citat:

Tänk om du kunde vänta lite och känna in. Ta en dag i taget som om den faktiskt var din.

Må väl och en stor kram

Annika

Dela gärna

4 reaktioner på ”Hej igen.”

  1. Saknat dina inlägg. Skönt med en liten paus för dig i bloggandet. Vilka rykten, kan undra hur sånt uppstår speciellt som det inte ligger någon sanning i det. Njut av naturen. Blir så inspirerad av alla dina härliga vandringar.

  2. Onekligen har jag undrat var du tagit vägen. Om du kanske var sjuk. Själv bloggar jag inte varje dag, så då märks inte ett lite längre uppehåll så mycket.
    Vilket tråkigt rykte! Man undrar ju hur det startat. Jag blev utsatt en gång. Men det förstod vi hur det kom till. Jag och bästa killkompisen stod och pratade på en ungdomsavslutning på fotbollen. Vi var i köket och diskade. Han berättade att han skulle flytta in till byn. När han sa vilket hus sa jag att det är fint, där skulle jag också kunna tänka mig att bo.
    Veckan efter var det en annan kompis som ringde och frågade om jag skulle flytta till byn.
    Någon har hört vårt samtal och dragit egen slutsats. 😇😂 Tji fick de!

    1. Ja ibland måste man ta en paus bara. Men allting är bra och precis som vanligt. Rykten är verkligen konstiga. Det här ryktet kan jag inte för mitt liv förstå var det kommit ifrån. De måste helt enkelt bara ha tagit fel på person.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top