Gomorron.
Christinehofs slott hade klätt sig i höstskrud!
Den gamla kastanjeallén som leder in till slottet hade nästan fällt alla sina löv. På andra sidan sjön skymtade Skoghem i höstdiset. Mitt älskade barndomshem.
Jag stannade min gamla Volvo på parkeringen och tog ett djupt andetag. Christinehofsluft – det finns inget bättre.
Jag och Johnny valde den lilla stigen som jag gått så många gånger förut. Stigen som en gång för länge sedan varit en grusväg.
Jag följde stigen ända fram tills jag kunde skymta Skoghem mellan buskarna.
Mitt i skogen låg en välkänd gammal bänk bortglömd. Vädret var fuktigt och hunden Johnny njöt i fulla drag.
Vi passerade den lilla ”åttakanten” och den damm där jag en gång räddat kattungar från ett cementrör. Det var väldigt länge sedan, ja nästan ett helt liv sedan, ändå finns minnena tydligt kvar hos mig.
Vi passerade trädgårdsmästarbostaden och gick en sväng bort till Borrstakärr.
Det täta, fina duggregn gjorde oss till sist ganska blöta. Nöjda för dagen vände vi åter till parkeringen och till min ”skruttibangbangbil”.
Dagens citat:
Starka människor slutar att anstränga sig om de känner sig ovälkomna. De ställer sig inte in eller ber om att få vara med. De går bara därifrån …
Ha en fin dag och kram.
Annika
