En söndag, en söndag, en söndag.

Kära Blogg
Vi har ett litet fik i Östra Vemmerlöv som till och med varit omtalat i tidningen. Jag skäms lite grann över att jag faktiskt aldrig har varit där. Men den här morgonen gjorde vi slag i saken och stack dit för att inhandla vårt frukostbröd. Riktigt surdegsbröd som enligt Amanda var alltför svampigt. Gottigottgott tyckte jag.
 
 
Jimmy körde race och familjen bänkade sig framför TV:n, medan jag fick ta disken.
 
Jag och Amanda drog iväg med hundarna ut i skogen. ”En typisk kantarellskog”, sa jag förhoppningsfull,t när vi gav oss iväg … tsss, inte den endaste lilla svamp gick att uppbringa. Men en härlig promenad blev det.
Däremot hade katten Judith lyckats ta sin sjätte mullvad denna sommar. Inte illa pinkat för att bara vara katt.
 
Min väninna Monne byter inriktning i livet. Såklart måste sånt firas. Jag tog tåget till Ystad, där ett festglatt gäng mötte upp. Med sol, skratt och vinfläckar på byxorna blev det en lyckad kväll.
Lycka till Monne med vad framtiden har att bjuda.
 
 
Dagens kloka ord:
”Det viktigaste är att vi är olika, för annars vet man inte vem som är vem.”
 
Och tusen tack älskade make för du hämtade mig när tåget var inställt. Att ha en vilsen skogsmulle hängande ensam i stora Tomelilla en sen söndagkväll i flera timmar … ja då kan ju vad som helst hända.
 
Kram och Hejdå Bloggen.
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *