Andréa:s stora dag – redovisning av sitt ”specialeprojekt”.

Kära Blogg.

Den här dagen var det dags för Andréa och hennes kamrat Charlotte att redovisa sitt stora projekt som de jobbat på en lång tid nu. Först har de lagt många långa timmar i ett laboratorium och stirrat i mikroskop på dessa små snoppbakterier som hämtats från många olika hästar och diverse hästraser. Därefter har de utvärderat, sammanställt, jämfört och kollat mot andra vetenskapliga tester, klurat och skrivet ner.

Stefan och jag, Låke och Gunilla gav oss iväg i god tid för att vara med då Andréa den här dagen skulle försvara sitt arbete mot tre mycket pålästa professorer och specialister i ämnet.

På universitetets veterinärmottagning mötte vi en nervös Andréa. Lite sammanbiten kom hon tuggandes på ett päron. Men som alltid lekte ett leende i hennes mungipor och ”buset” glittrade till i hennes ögon.

Utanför redovisningssalen väntade de tre domarna som var utsedda att göra bedömningen. De hade tagit del av den digra rapporten och skulle nu lyssna på tösernas föreläsning. Därefter skulle de ställa dem på prov med en tuff utfrågning ända tills de inte kunde svara längre. Detta för att kunna bedöma hur stora kunskaper de skaffat sig i ämnet. De startade med att vända sig till oss åhörare och informera om att de kom att vara tuffa i sin utfrågning och vi skulle bara förstå att ju tuffare de verkade, ju bättre var eleverna.

Båda tjejerna var märkbart nervösa när de förberedde det sista innan redovisningen så satte igång.

När redovisningen väl började försvann som genom ett trollslag allt det nervösa. Hela föreläsningen genomförde de på det proffsigaste sätt. I 35 minuter pratade de fritt, utan fusklapp om detta märkliga ämne. Vi svenska åhörare förstod nästan ingenting, eftersom Andréa föreläste på flytande danska och rapporten var skriven på engelska. Därefter följde en tuff utfrågning, som tjejerna klarade bra. Jag kunde från min plats på läktaren se hur professoreran nickade gillande.

Efter en dryg timme var det hela över. De tre domarna gick ut för att sammanställa sina bedömningar. Under den nervösa väntan på sina betyg underhöll tjejerna oss med roliga bilder från den jobbiga studietiden.

Betygen som kan delas ut är alltifrån -3 (det är väldigt, väldigt dåligt och långt ifrån godkänt) ända upp till 12 (och det är så bra så det kan inte bli bättre)

Det normala är att eleverna får gå ut och ta emot sina betyg muntligt. Men efter bara en minut eller två kom domarna in igen och gav de glädjestrålande glada tjejerna sin välförtjänta 12:a. Allt fick de beröm för!

Efteråt utbröt kalaset och alla gratulationerna. Champagneflaskor korkades upp. Tårtan som Andréa fraktat på tåget genom hela Köpenhamn skars upp och åts med stora leende.

Många veterinärkamrater hade kommit för att stötta och lyssna. Några av den var nästan dagsfärska veterinärer, andra hade sina försvar senare i veckan. Min favoritkille, Sven, blev veterinär förra veckan och såg avslappnade och nöjd ut där han satt.

För Andréa:s del väntar nu ett par månaders smådjursdifferentiering, det är den specialisering hon valt. Hon kommer då att studera praktiskt på smådjurskliniken och i Maj någon gång planeras det att hon är helt färdig.