Hejsan.
Varje höst brukar jag uppleva någon dag som är lite vackrare än alla andra höstdagar. En dag som liksom tar andan av mig helt och får mig att fundera på om allt egentligen är på riktigt. En dag som sticker ut bland alla andra höstdagar. I fredags tror jag att det var just den dagen, 2026 års eldigaste dag.
Morgonen var lite fuktig och disig när jag gav mig iväg ut i skogen. Det hade pratats om en annalkande storm, så jag ville verkligen passa på att njuta av alla höstlöven så länge de satt kvar på träden.
Morgonen var i början ganska molnig och solens strålar hade det ganska kämpigt i början.
När jag gick längs med Sjövägen så var det mörkt och från det hållet såg skogen nästan vårlik ut med sina blad som ännu behållit sin gröna färg.
Det var när jag gick ut på Munkagången och kunde se skogen från det hållet som alla träden framträdde i sin eldigaste skepnad. Det var så fantastiskt vackert, nästan som om skogen stod i brand.
Gässen hade precis lyft i flockar över sjön, men i kanten fick jag syn på en ensam gås som skyggt simmade undan för att gömma sig. Det såg ut som om något satt fast under dess fjädrar, ungefär som en pinne som stack ut bakåt från vingen. Jag hoppas att det inte var något allvarligt fel på fågeln. Att se skadade djur i skogen berör mig alltid så djupt.
När man vandrar samma stigar år efter år så lär man sig efterhand var de vackraste träden står, vilka av träden som först fäller sina löv, osv. Och trots att jag känner skogen så väl vid det här laget, så tröttnar jag aldrig på att uppleva allting här på nytt. Varje ny dag är fantastisk i naturen och varje ny årstid tar alltid andan ur mig litegrann.
På något ställe i skogen hade hösten inte alls kommit särskilt långt och inte en tillstymmelse till gulnande löv syntes till. Istället kikade solen fram genom trädens stammar som om den viskade till mig ”kom hit här, det är den här vägen du ska välja”.
Dagens citat:
Först när du inser att morgondagen inte är en dag till, utan en dag mindre, börjar du uppskatta livet och allt du har.
När vi föds får vi alla ett visst antal dagar att leva. Efter varje dag då man lägger huvudet på kudden på kvällen så har man förbrukat en av alla de där dagarna. Jag gjorde ett räkneexempel och räknade då ut att om jag får bli 85 år gammal så fick jag ungefär 31.000 dagar när jag föddes. Detta skulle innebära att om jag får bli 85 år gammal, så har jag nu ”bara” ca 8.600 dagar kvar… Det är ta mig tusan hög tid att börja vara rädd om de där dagarna nu och fylla dem med fina saker!!
Kanske en tankeställare för dig som läser också… Gör åtminstone så att varje dag räknas.
Ha det bäst.
Kram Annika
