Hejsan.
Här på bloggen tog det stopp för ett tag. Jag gick på min efterlängtade semester och hade precis börja njuta av ledigheten och började planera för vad jag skulle fylla mina lediga dagar med….
Vi vaknade upp en morgon och la märke till att vår hund Molly inte alls var sig lik. Vid minsta lilla ansträngning eller stressmoment så hamnade hon i ett krampliknande tillstånd, där kroppen formade sig som en stel banan. Mina tankar for genast till den där natten då vi fick åka med henne akut till djursjukhuset för brusten livmoder…
Utan fördröjning ringde vi runt till djursjukhusen här i Skåne och det blev Awake i Helsingborg som kunde ta emot oss med kortast varsel.
Även om de hade lång väntetid just den här dagen så blev det tillslut vår tur. Efter lite undersökningar så trodde vår veterinär att det kunde röra sig om ett diskbråck. Vi åkte hem med rekommendationen om strikt vila och recept på smärtstillande tabletter speciellt bra mot just diskbråck.
Hemma skulle vi få jobbiga och prövande dagar. Vi gjorde allt för att hålla Molly i stillhet. Även om vi bar på henne överallt, och försökte se till så hon inte skulle stressa upp sig i onödan, så kom de här skoven allt oftare och varade längre och längre.
Även om det inte var på det här viset jag hoppats att min semester skulle bli, så är jag så tacksam att jag varit ledig och har kunnat vaka över henne de här veckorna. Jag har kunnat dokumentera och studera hennes beteende och försöka förstå vad det är som gör att hon får sina anfall. Jag har kunnat trösta och gosa och ägna all min tid åt henne.
Mellan de onda skoven har Molly varit sitt gamla vanliga jag, och vi har slitets mellan hopp och förtvivlan. Vi har ömsom skrattat och ömsom gråtit. Ja det finns nästan inget värre än när våra älskade djur blir sjuka.
I ena stunden har jag nästan bestämt mig för att låta Molly ”vandra vidare” och slippa sina jobbiga anfall, för att i nästan stund bara le stort när hon kommit svassande med svansen högt för att vara tillbaka i sitt gamla, stolta jag.
I skrivande stund tycker vi att Molly blivit något bättre. Hennes smärtlindring har börjat göra verkan. Även om det inte är lösningen på hennes problem så känns det bra att göra hennes liv så smärtfritt som möjligt. Vi har en bokad tid hos en neurolog, men till dess är det lite väntetid. Vi får ta varje dag för sig och njuta så gott det bara går ändå.
Jag är tacksam att jag haft min dotter som jag kunnat ventilera alla mina tankar och oro med. Vi håller såklart tummarna att Molly kommer bli helt bra igen, men viktigast är att hon inte ska behöva lida i onödan.
Dagens citat:
Du behöver inte alltid ha en plan. Ibland behöver du helt enkelt bara andas, känna tillit och bara se vad som händer.
Hoppas ni har det riktigt bra och njuter av den fantastiska sommar som vi har.
Kram Annika
