Glad för det lilla

Hej hej

Om man gillar vinter, snö och kyla så är den vintern som vi har på Österlen nu, inget att hurra för – ännu. När jag kikar tillbaka på januari i fjor, så hade vi då den mest sagolika vinter man kan tänka sig. Jag och min badkompis Tina hade gjort en fin isvak och jag tror att vi badade i den så gott som varenda morgon. Annat är det i år…

Ja, det där var i fjor det, annat är det alltså nu. Det här året har det mest varit blåsigt, milt och grått. Fast det gör egentligen inte så mycket, man får ju vara glad för det lilla, och väder blir det ju alltid, i alla fall inget man ska hänga upp sig på. För en vecka sedan fick vi faktiskt en riktigt fin och kall morgon.

Det hade varit minusgrader i ett par dagar, så över nästan hela sjön låg det tunnaste istäcke man kan tänka sig. Det var nästan som det finaste kristallglas.

Vattnet var bara någon enstaka grad och badet rev skönt i skinnet.

Vattnet intill bryggan är alltid ett av de ställen på sjön som fryser till allra sist, så någon vak gick det inte att göra. Men morgonen blev väldigt stillsam och vacker. För en kort stund blev allting ljust babyrosa.

Väldigt tacksam var jag över att jag äntligen kommit mig för att beställa de där kängorna med dubbar, för fy tusan så halt det var på sina ställen.

Nej, någon riktig vinter har vi inte fått här ännu, men man ska faktiskt vara glad för det lilla och jag är väldigt tacksam för den otroliga vinter vi fick i fjor. Och särskilt tacksam är jag för att både jag och Tina hade möjlighet att ses och bada så mycket tillsammans som vi gjorde då♥  I år är ett annat år, andra förutsättningar, och jag passar istället på att springträna lite mer, för man måste helt enkelt göra det bästa av allt, och en springrunda en mild januaridag kan vara alldeles, alldeles fantastisk.

Dagens citat:

Andas lungorna? -då andas också framtiden.

Pulserar blodet? -då pulserar också nuet.

Lever kroppen? -då lever också hoppet.

Ha en skön söndag. Kram Annika