januari 2016

Familjen älg och himmagjord bearnaisesås.

Kära Blogg
Den här dagen träffade jag på familjen älg och fick för första gången en hel älgfamilj att hamna på bild. Vi passerade ett stort gäng förväntansfulla jägare invid gården på Svabesholm. De hade förberett med varningsskyltar för jakt och stod beredda att ge sig ut på sina pass. Bara en liten bit längre fram mot Stenshuvud fick Stefan, med sina hökögon, syn på den ståtliga familjen. De låg där i skogsbrynet, helt ovetande om att inom kort skulle deras lugna viloplats förvandlas till något helt annat. Nu bar det sig ju så, att det blev jag som fick träff på dem först med min kamera och skrämde därmed också hela familjen på flykt. På tillbakavägen passerade vi jägarna och jag vinkade glatt.
Vi tog vägen om Kivik hem. Det blåste kalla vindar över havet och under en liten eka vid Vitemöllas hamn låg en söt liten vildkanin och tryckte. Jag blir så väldigt glad över att se friska vildkaniner, för ännu finns min barndoms pestsmittade gnagare i mitt minne. 
 
På eftermiddagen kom min dotter Amanda hit för att hämta lilla hunden Snow. Det blev en eftermiddag i lugnt mystempo. Jag hade utlovat panerade kotletter, massor av kapris och bearnaisesås till kvällsmat. Jag upptäckte förskräckt att det inte fanns några såser i Blå Bands förpackningar överhuvudtaget i mitt skafferi. Så det var bara för mig att leta upp ett recept, kavla upp ärmarna och ge mig på en hemmalagad variant. Det var första gången och jag försökte tänka som ”Pippi” … ”det här har jag aldrig gjort förut, så det klarar jag säkert.”…. Jag fick godkänt av mina middagsgäster och allt var frid och fröjd.
Katten Felix kom hem med blod på halsen, men han såg lika glad ut för det.
 
Dagens ord:
Bland människor jag älskar lever jag.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Familjen älg och himmagjord bearnaisesås. Läs mer »

Årets första dag 2016.

Kära Blogg
 
Först av allt vill jag skicka er, mina trogna och otrogna läsare, en varm hälsning och en önskan om ett riktigt gott nytt år för oss alla.
 
Den här dagen som var årets första, vaknade jag upp och hade under natten förvandlats till en stel pinne med värk i hela kroppen. Ja, det var i alla fall så det kändes. I ungefär en månad har jag tagit en liten pilla varenda kväll mot reumatisk värk, trots att jag ju inte har sjukdomen säger doktorn. Just den här natten hade jag totalt glömt bort den lilla tabletten. Japp, så det fick bli en lugn och försiktig dag för mig, där jag mest höll mig i soffan. Dammsugaren kom fram, men det var också allt. Jag gled mest bara runt i stugan, iklädd mina trasiga älsklingsjeans och gullade med djuren.
 
Dagens ord:
Om du avsätter en timme för att summera året som var så se till att börja med de bra stunderna. Anstränger du dig lite så hinner du inte komma fram till de dåliga …
Spara sedan den listan och gotta dig lite då och då.
Det är nämligen bättre att älta de bra stunderna än att älta skit!
 
Med de kloka orden önskar jag er en härlig fortsättningen på året, och säger
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 

Årets första dag 2016. Läs mer »

Slutet gott på Gysås.

Kära Blogg
Den här årets sista dag visade sig från sin absolut bästa sida. Solen strålade och luften var frisk och klar. En underbar dag som vi avslutade tillsammans med idel, gamla, trygga vänner från min barndom… min bardom då alltså.
 
 
Nu tror ni kanske att vi var i hatten den här kvällen, men icke sa nicke.
Tidigare på dagen unnade jag mig en sista springrunda medan Stefan tog hundarna på en promenad i det vackra solskenet. Det var en flock häpna hundar som förvånat stirrade på sin nya ledare, alltmedan jag glatt skuttade förbi dem ut i skogen.
Jag önskar att jag kunnat skriva att kroppen nu var på bättringsväg, men tyvärr inte. Lika ont och stel som vanligt. Kanske har jag bara börjat vänja mig lite vid smärtan som blivit min ständiga följeslagare.
 
På eftermiddagen gjorde jag klart sockerkaksbottnen till en gräddtårta att ta med till nyårsfirandet på Gysås.
 
På Gysås var det ett gäng härligt glada pensionärer samlade för att fira in det nya året.
Vi åt festfat och hade en mysig kväll hos Berith och Wilton och för maten tackar vi pappa Kurt.
Slutet gott, allting gott!
 
Och med några tänkvärda ord slutar jag året:
Vi öppnar boken, sidorna är tomma.
Vi fyller själv på med ord.
Boken heter ”Möjligheter” och första kapitlet är
Nyårsdagen.
 
Med några av mina finaste minnen från året säger jag Hejdå Bloggen.
Och vill ni så ses vi kanske igen nästa år.
 
 
 

Slutet gott på Gysås. Läs mer »

Rulla till toppen