Våren har det inte lätt.

Hej och gomorron på er.
 
Oj vad våren kämpar på nu. Hos mig har det varit frost och alldeles vitt på fälten när jag steg ur sängen.
Blommorna i trädgården slokade och jag är allt lite orolig över hur de ska klara dessa kalla morgnar.
Vackert ar det såklart. Långkalsonger kan jag ta på … men de underbara blommorna, de har ingen mössa eller varma kallingar att ta på sig.
 
Efterhand, uppåt dagen, värmde solens strålar upp rejält och genast kändes allt mycket mera vårlikt.
Snåren som jag tror är tjörne, blommar snart för fullt, och deras små vita blommor är ljuvliga.
 
Vitsipporna har växt sig stora och frodiga och nunneörten blommar för fullt.
En runda i skogen är full av nya upptäckter varevigaste dag.
 
Jag har varit i Malmö hos mitt smärtteam. Det är något jag går på för att få hjälp med mina problem i ländryggen. En sak jag blivit ganska bra på nu, det är att åka tåg och stadsbuss. Första resan dit, kände jag mig ungefär som ”Crocodile Dundee i New York”. Jag nickade och hälsade lite förvirrat på alla.
Nu känner jag mig riktigt världsvan. Jag åker hit och dit med stadsbussarna, lyssnar på min ljudbok och går och fikar på Espresso House.
Hur behandlingen går … det ska jag utvärdera när allt är färdigt.
 
Min underbara dotter Emmy, har varit här och hjälpt mig passa hundarna.
De är ganska lättpassade … ja förutom lilla Lykke då förstås. Lykke envisas med att hela tiden hitta på en massa hyss.
Jag börjar mer och mer undra vad det är för linjer i hennes stamtavla … någon jakthund måste det i alla fall ligga bakom. Senaste bytet för henne var en stackars liten kaninunge. Visserligen tror jag att det är katten Felix som ligger bakom själva mordet, men Lykke var inte sen att överta bytet och morrande försvara det med alla medel. Livet kan vara grymt i vår djurvärld, och såklart gav Felix igen för att ha blivit av med sin middag pga av snorvalpen Lykke.
 
Dagens kloka ord:
Det finns inga felaktiga svängar,
bara oväntade vägar.
 
Så var det då fredag igen. Jag undrar om ungdomar också upplever att veckorna rusar i allt för hög hastighet. När jag själv var yngre, tyckte jag att det liksom sniglade sig fram till helgen. Numera hinner man ju inte blinka.
Jag har lite att pyssla med, som alltid.
Jag hoppas ni har något roligt att se framemot och får en riktigt skön fredag.
Tack för att ni tittade hit.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen