sillaluckan

Sill i dill, sill i dill, sill i dill dill dill.

Hejsan.

Är det någon gång som man ska äta sill, så är det när man är på Kivik.

Minst en gång varje sommar så stannar vi till där i ”sillaluckan” och köper stekt sill och ”panntofflemos”.

Det är ett mycket godare alternativ än den traditionella ”kioskmaten” tycker jag.

Om man inte gillar stekt sill, så finns det massor av andra alternativ att välja på. Såklart är det läckerheter från havet som serveras.

Sist vi var där så åt vi allihopa lite andra saker. Lax, burgare och räkor. Bästa utsikten har man också där från borden vid sillaluckan.

Finns det inga platser på havssidan, så kan man alltid välja andra sidan. Då har man utsikt över Stefans barndomshem och den lilla charmiga livräddningsstationen.

Här brukar vi välja att sitta. Som alltid berättade Stefan vidlyftiga historier om allt som skett här på ”hans tid”. Sånt där som man grunnar på om det verkligen är riktigt sant, eller kanske kryddat likt en hemmagjort snaps, för effektens skull.

Som grädde på moset kan man sedan knalla bort till hamnkiosken och köpa sig en glasstrut till efterrätt. Där kan man sedan sitta och mata småfåglarna med kexbitar och blicka ut över Kivikshamn. Precis det gjorde vi den här kvällen.

Det är allt bra gott, där på Kivik, även om Stefan alltid säger att det var bättre förr, på hans ”kryddade tid” …

Dagens citat:

När telefonen satt fast med sladd var människan fri.

Om det var bättre förr vill jag låta vara osagt, men att hänga över en telefonskärm i tid och otid, det kan aldrig vara bra. Jag försöker dra ner på min egen skärmtid och slentrianmässigt scrollande. Att vara anträffbar precis hela tiden kan aldrig vara nyttigt.

Och vill ni lyssna på en enda sommarpratare den här säsongen så kan jag varmt rekommendera Anders Hansen.

Ha det bäst och kram.

Annika

Scroll to Top