Samma skrot och korn.

Hejsan.

Förra helgen så hade vi lite dålig framförhållning på vad vi skulle laga till kvällsmat. Efter en lång och mysig dag med Amanda och pojkarna så fick vi helt enkelt tänka ut något enkelt och smidigt.

Hamburgare var vi alla sugna på, så det fick bli en tur till Vitaby och till Österlenburgare.

Den här kvällen var det en ovanligt lång väntetid på att få maten. Scott roade sig efter bästa förmåga med en gammal trädgårdstraktor och verkade ganska nöjd med att maten dröjde.

Till sist kom så äntligen våra burgare och vi lät oss alla väl smaka. Tyvärr var ställets godaste ”sinnespommes” också slut, men där var inget att göra åt den saken.

Scott som inte direkt är någon storätare i vanliga fall, hade även nu fullt upp med annat mellan tuggorna.

Alldeles extra kul var det när han träffade en pojke som såg ut att vara i hans egen ålder…

– hej, vi bor i en stugan och vi är på landet, sa pojken med uppländsk dialekt till Scott. 

-jau bor i Tomulilla, svarade Scott, på sin bredaste skånska.

Isen var bruten och man kunde verkligen se att det var två små pojkar av samma skrot och korn.

När det till sist var dags att bryta upp och köra hem så var det två motvilliga gossar som skildes åt.

Tänk om vi vuxna hade haft lika lätt för oplanerade möten här i livet och att bara se varandra sådär helt utan fördomar som barn är så bra på.

Dagens citat:

Jag försöker hellre göra något fantastiskt och misslyckas än att göra ingenting och lyckas.

Ha en fin dag.

Kram Annika