Hejsan.
I torsdags strålade solen från en klarblå himmel och vi fick en liten föraning om den vår som komma ska. Det svaga fågelkvittret lät både underbart och nykommet.
Stefan, som så sakta börjar må lite bättre, och även behöver få upp flåset litegrann, var med på noterna när jag ville åka en sväng till havet.
Molly, Lykke och Penny var såklart också med. De tre lurvtottarna hoppade, skällde och var som vanligt fulla av bus.
Vi valde att åka ner till Vitemölla där vi vandrade norrut, mot Haväng och det ensamma trädet. Det där kända trädet som vi varit vid så många gånger förut och förevigat lika många gånger. Trädet med sina karaktäristiska stolar under och som blivit en av många symboler för just Österlen. Ja, här låg det nu på sidan, som om det tappat fotfästet och bara lagt sig ner för att vila lite.
Jag har sett att varje år så har havet tagit en liten del av sanden som funnits runt trädets rötter. Att det till sist gick som det gick när stormen Babet kom, ja det var kanske ingen överraskning direkt. Men många människor blev ledsna och ville försöka rädda trädet… Beslutet blev dock att bara låta allting vara som det nu är. Klokt tycker jag.
Allting är föränderligt, och ingenting vara någonsin för evigt. Jag tror att om man bara kan vila i den vetskapen, så står man sig stark inför livets alla tvära kast och förgängligheter.
I stället för att gräma mig alltför mycket över den liggande tallen så upptäckte jag något annat spännande i vattenbrynet. Några träbitar stack upp ifrån sanden och vid närmare betraktelse så tyckte vi nog att det liknade vraket efter en båt. Spännande.
Om vår gissning egentligen var rätt, ja det har jag faktiskt ingen aning om. Men en sak som är helt säker, det är att havet tar och havet ger – alltid och kommer alltid att göra!
Dagens citat:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Kanske det bästa citatet av dem alla, sinnesrobönen!
Ha en fin söndag.
Kram Annika
Trädet är ju så vackert det talar sitt språk låt mig få vila och låt mig få vara, det är ju så fint. Skönt Stefan är piggare, det tar på oss att inte va hundra bra. Vi brukar säga låt varje dag ha sina bekymmer oroa dig inte för morrondagen. Det var en riktigt vacker dag jag sa också snart så kommer den vina våren. Jag har snödroppar som sticker upp rätt så långt komna också.
Som alltid lika fina foton. Roligt sitta och läsa och titta på medans jag bidar förkylningen.
Väldigt fint och sant citat.
Var rädda om er. Kram/MH
Så rätt, varje dag har nog med sina bekymmer. Vi oroar oss nog för mycket över saker som sedan aldrig blir problem, för så kommer det ju nya oförutsedda bekymmer… Krya på dig. Kram
Det känns inte lönt att försöka rädda tallen. Jag vet inte hur det skulle fungera. Det lär ju komma fler stormar. Men visst är det tråkigt.
På något sätt är det ändå så att naturen kan vi inte påverka, hav och vind gör som de vill ändå.
Så rätt så. Såg att ni också varit på Österlen. Kram och ha en fin söndag.