Mödan värd, och vår ”suris”

Hej hej

En tidig morgon som var mödan värd.

Min tidiga morgon i nationalparken, då när jag såg soluppgången vid den lilla fyren, fortsatte med en härlig promenad tillbaka till Hällevik.

Även om solen var på väg upp, så var det ganska mörkt inne bland träden när jag vandrade längs med stigen ner till Hällevik. Hälleviks kås  är en av de vackraste platserna som vi har på Österlen, tycker jag. Den är både fotograferad och avmålad av många människor.

Den här tidiga februarimorgonen var kåsen frusen och solens första strålar gnistrade så vackert i isen.

Egentligen tycker jag att platsen är som allra finast på sommaren, då när Mats har sin gamla eka förtöjd vid kanten i kåsen. Fast den här morgonen var också helt magisk och att uppleva allt det vackra är verkligen värt mödan av att stiga upp tidigt i ottan.

Vår suris

Hemma hos oss bor nog världens suraste katt. Vår Judith är inte bara arg och fräser på våra hundar, hon är arg på oss alla i familjen och hela katten utstrålar missbelåtenhet. Trots sitt dåliga humör så ligger hon gärna på mitt skrivbord och låter sig klappas på huvudet en liten stund.

Dagens citat:

Livet kan gå upp och ner, men oavsett vad så går det alltid framåt.

Ja, jisses vad det går – nu är det redan fredag igen, och en ny månad ligger och väntar.

Ha en fin fredag.

Kram Annika