Hejsan.
Ja, jag känner att jag börjar bli lite lat och bekväm nu för tiden.
Förr, när min älskade Johnny-hund levde, då konkade jag min stora kamera på axeln, en ryggsäck på ryggen och hade tre yviga hundar i koppel vid min sida.
I ur och skur, alltid var det likadant. Allt och alla skulle med.
Numera glömmer jag ofta min stora systemkamera och får istället föreviga allt vackert med mobilen.
Fast visst är det så, att den bästa kameran är den man har med sig.
Dagens citat:
Det effektivaste sättet att göra något på, är att göra det.
Med min väns underbara bild från en mörk och tidig morgon vid sjön avslutar jag dagens inlägg. Hon tog en bild på den roliga hägern Helge, men fick även med en oönskad figur längst upp i bild… man kan kalla det för den nakna sanningen om Gylleboannika. Förmodligen är det här både första och sista gången som ni ser mig ”moona” här på bloggen.
(i dunkelt ljus vet man aldrig riktigt vad man fotograferar… som jag skrattade – tack Tina!)
Kram Annika
