Kära Blogg
Jag har undrat så varför det nästan inte finns några nyckelpigor i år? Är de utrotade, eller nått? Eller trivs de inte längre här i Gyllebo?
Förra året vimlade det av röda små pigor överallt. Jag vann till och med ett pris på en av mina bilder i TV programmet ”Mitt i Naturen”.
Jag håller tummarna på att de vill komma tillbaka till oss nästa sommar.
Morgonens promenad började i dur och slutade i skur. Först gick vi där och njöt, livet lekte. Det var ljummet och vindstilla och härlig. Men så plötsligt öppnade hela himlen sig och ner vräkte det kallaste, våtaste regn man kan tänka sig. Om man nu kan bli mer än våta så blev vi det. Särskilt lilla Molly blev extremt blöt. Det gick inte ens att ta ett vettigt foto av henne när vi kom hem, för hon kunde liksom inte sitta still. Det blev bad och torra handdukar för hela gänget.
Tänk, det finns väldigt många fattiga människor i vår värld. Människor jag tycker så förfärligt synd om. Tänk, de där allra fattigaste, de måste köpa tavlor av Picasso eller Rehmbrandt och hänga på sina väggar.
Jag är så tacksam att jag är så rik att jag har så mycket värdefullt att hänga på väggen.
Just den här dagen kom en extra fin tavla som jag beställt. En tavla på de viktigaste i mitt liv (förutom Stefan då alltså)
Varje dag kämpar jag på med små, små övningar som med tiden ska ta bort mitt onda i ryggen. Lilla Molly är helt övertygad att dessa övningar är helt och hållet för hennes skull. Och ja, de har verkligen kommit att bli en mysstund med henne också. Lite som att slå två flugor i en smäll liksom.
Eftersom det idag är den 11 september, vill jag passa på att skicka en grattishälsning till min lilla lillasyster, Görel.
Grattis syster, vi ses ikväll.
(en bild tagen för några år sedan på mig och min syster)
Dagens kloka ord:
”Jag försöker bara göra mitt bästa, ibland räcker det till, ibland gör det inte. De gånger det inte räcker till önskar jag att ni minns de gånger det gjorde det.”
Blöta kramar och Hejdå Bloggen.