Hästbiten.

Hejsan.
Så är det en härlig måndag igen, och en helt ny vecka står för dörren.
Hos oss har det varit frost en liten pyttestund i förra veckan, och jag tycker ju att det är så vackert.
En morgon hälsade jag och hundarna på hästarna som ännu gick kvar i kohagen och skruttade.
(eller kanske är det en hästhage egentligen … det där är lite oklart faktiskt)
När jag var barn så var min högsta önskan att få en egen häst.
Varje födelsedag och varje jul så stod det HÄST med stora bokstäver, överst på min önskelista.
En gång var det väldigt nära att det där blev verklighet. I alla fall var jag helt övertygad om det.
Det var nog när jag skulle fylla 10 år som jag av en händelse hittade ett undangömt ridspö i min mammas köksskåp.
Wowww, jag var i sjunde himlen.
Nu blev det ingen häst – det blev en orange minicykel istället av märket Cresent…
… och vad det där ridspöet gjorde i vårt köksskåp fick jag aldrig reda på … vill nog inte veta heller….
Som vuxen älskar jag fortfarande hästar. Fast på lite mer avstånd.
Jag blev aldrig någon van ryttarinna, även om jag hoppade upp och smygred på hästarna som gick i betet runt vårt hus när jag var liten.
Och jag älskade min 50 års present från mina tjejer, där en turridning stod på programmet.
En fantastisk dag.
Med åren blir man lite mer införstådd med sin egen dödlighet, och jag tar det numera lite lugnt med smygridningar. Hästarna i kohagen får gå i godan ro och beta istället. En kärvänlig klapp får räcka.
Det är så vackert i min trädgård när frosten sätter sin prägel på växtligheten.
Enda smolken i min bägare är väl de jordhögar som herr mullvad den senaste tiden gjort i ett hörn av gräsmattan.
Dagens citat:
En gentleman är en man som kan beskriva
Dolly Parton utan att ta händerna till hjälp.
Ha en fin måndag.
Kram Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top