Hejsan.
Så har mer än halva min semester passerat och ännu har jag inte riktigt hunnit vila upp mig, åtminstone inte så som planen var. Livet har så väldigt mycket roligheter som jag inte vill missa och familjemedlemmar som jag tvunget vill hinna att träffa… och så är det ju det här med all bokföring och kontorsarbete som ännu finns kvar på Stefan Hantverkarn…. I förra veckan valde jag ut en dag som jag skulle tvinga mig att sitta på kontoret från morgon till kväll…
Det gick väl ”sådär”. När dagen kom så tänkte att jag fick starta med en stärkande tur till bryggan, så skulle det nog gå bra.
Morgonen var alldeles underbar och den gjorde nog också att mitt kontorsarbete kändes ovanligt motigt och kämpigt. Det blev liksom så tvära kast att sedan sitta framför datorn och knappa tråkiga siffror i kolumner som kallades debet och kredit.
Men det funkade inte längre att skjuta upp allting, så det var bara att vandra hemåt från sjön, bita ihop och få undan det mest akuta.
Det här eländiga ekorrhjulet snurrar lite för fort nu, och då får bryggan vara mitt vattenhål för att samla energi.
Vissa saker måste ekorren helt enkelt bara hasta igenom, så är det bara!
Dagens citat:
Du kan inte lägga mer tid till livet som du har kvar att leva, så se istället till att lägga till mer liv till den tiden som du har kvar att leva.
Må bäst, Annika
Kontorsjobb har aldrig varit nåt för mig, i mina glansdagar har jag arbetat med kroppen. Visste tidigt när jag lekte affär hemma på gården att just det ville jag arbeta med. Mycket riktigt som 14 åring jobbade jag helger i butik, eller nä som femåring haha var jag med min syster i den minsta lanthandel i vår by och fick minsann en tvåkrona det var mycket då. Sen när skolan var slut så tog mitt affärsyrke fart, träffade mannen i mitt liv just där och sen köpte vi två ICA butiker och som Sveriges yngsta så satsade vi. Dock blev lanthandel ett minne blott när supermarket tog över så vi startade om i annan bana. Så njut av dina bad och vandring i skogen det behöver vi alla.
Må väl. Kram/MH
Åhhh så tuffa och vågliga ni var som vågade satsa…. Kram på dig!