Genvägar är ofta senvägar.

Hejsan.

De flesta av oss är nog lite av en sorts ”vanemänniskor”. Åtminstone är jag det. För mig blir det oftast samma gamla vanliga runda jag går med mina hundar i skogen.

Den där vanliga rundan som går förbi det gamla trädet som jag tycker liknar Pippi Långstrumps sockerdricksträd. Sedan fortsätter jag oftast motsols runt sjön. Ja, nästan alltid samma håll också.

Men en mulen dag då tranorna skränade lite extra mycket så bestämde jag mig för att ta en genväg. Jag tänkte gena över den stora ängen hem.

De dansande tranorna flög hals över huvud iväg bort till ett annat fält. Surt skränande tycktes de beklaga sig över vår närvaro.

Hagen var full av gamla ”kobladder” (komockor) och småhundarna tycktes tro att allt de där var extra näringstillskott som var avsett för dem. Efter en massa fyande och nejande så förstod de tillslut att det var strikt förbjudet att äta kobajs. Inget uppdukat gottebord för dem i alla fall.

Vår genväg blev alltmer fuktig och till slut fick vi hoppa från tuva till tuva för att ta oss fram. Små bäckar rann fram i hagen och gjorde framkomligheten lite svårare än vad jag föreställt mig.

Nej det är minsann inte alltid som genvägar går snabbare. Men kanske blir de mer händelserika och det är ju för all del ganska spännande.

 

Dagens citat:

Om du vill lära känna vägen framför dig, fråga dem som går på andra hållet.

Fast ibland möter man ingen, då måste man utforska sin stig på egen hand.

Ha det fint, och var inte rädd för att trampa upp nya stigar ibland..

Kram Annika

Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen