Hejsan.
Den senaste tiden har det varit smällkallt i gryningen. När jag vandrat ner genom den mörka skogen till min brygga, så har det bitit rejält i kinderna. Termometern har flera morgnar visat på många minusgrader. Eller ja, minst fem, och det är ju kallt för att vara här i södra Skåne.
Varje morgon när vattnet varit fruset, så har jag skänkt min Stefan en tacksamhetens tanke för det finurliga ”ishackarredskapet” som han tillverkat åt oss. Jag tycker att det är så vackert med den blanka kalla isen i kontrast med de brinnande marschallerna. Att från isvaken tyst betrakta naturen, elden och den glänsande isen, det är verkligen att bara vara i nuet.
Jag har sakta vant mig vid att vara där i min lilla vak i flera minuter. Nu njuter jag så oerhört av de här kalla baden. Efteråt så känner jag mig stark som en liten oxe. Eller nja, kanske mer som en liten envis åsna egentligen, för sådär råstark har jag aldrig varit, utan jag är väl kanske just bara envis.
Hur som helst så är jag så tacksam för den kalla period vi fått. Dagarna har ju ofta bjudit på härligt klarblå himmel och strålande sol, och bättre väder i månaden mars går icke att önska sig.
Den lugna kalla morgonen gjorde att jag nästan aldrig ville gå hem igen. Min stund där på bryggan med något varmt att dricka och en stilla natur som sakta vaknade var så berikande.
Kanske är det fler av er som älskar naturen? Då kan jag tipsa om att följa en fantastisk tjej på Instagram och Youtube. Hon heter Jonna Jinton. Hennes sätt att prata och vara, påminner lite grann om min egen dotter Andréa, ja det är något med den tjejen som går rakt in i mitt hjärta. Tips, tips för er som gillar vacker natur.
Dagens citat:
Under ytan, finns stora och små. Under ytan, finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer, som vi inte kan förstå. Men vi hittar alltid svaren, där i botten av oss själv, under ytan.
Allting börjar och slutar alltid hos oss själv.
Kram Annika
