Ett sista farväl.

Hej.

I förra veckan var det dags för oss att ta ett sista farväl av svärmor Karin. Det var en bitande kall dag på Österlen. En liten snöstorm hade bedarrat och lugnet hade lagt sig över bygden. Vi tog vägen ner om havet på vår färd till Mellby kyrka.

Snön och isen låg tjock i havet runt svarte sten utanför Kivik. När vi sakta vandrade in i kyrkan började molnen skingras och vi kunde ana att solen skulle vinna och ge oss en underbart vacker vinterdag.

Det var den 11 februari som vi var samlade för att ta vårt sista farväl av fina Karin. Det var på dagen exakt 72 år sedan hon själv stod som brud på samma plats, i samma kyrka, då tillsammans med sin älskade Nils. Cirkeln var på så vis sluten. Det var en så vacker tanke, så trösterik och fin, som om att allting faktiskt har en mening.

Jag har hört om en stad ovan molnen, sjöng prästen med en sångröst så ren och klar likt en ängels. Tårarna rann sakta och stilla nerför våra kinder.

Och kanske sitter hon nu där uppe i sin stad ovan molnen och kopplar samtal som förr i tiden, fina svärmor Karin.

På kvällen när vi varit på kyrkogården för att föreviga de vackra blommorna innan frosten skulle förstöra dem alla, så blev det en så underbart vacker solnedgång. Jag kikade upp mot alla gässen som återvände till Gyllebo och kände mig så tacksam för att jag fått ha dig som min svärmor.  Alltid så omtänksam och kärleksfull. Tack Karin♥

Dagens citat:

Mötas och skiljas är livets gång. Skiljas och mötas är hoppets sång.

Kram Annika