Hejsan.
Det var en ljummen kväll när jag packade min vandringsryggsäck och liftade bort till Haväng. En ensam stund var vad jag behövde.
Jag tog vägen förbi den välkända Lindgrens länga och styrde sedan stegen mot Stigalunds gård.
Det var så vackert med de mogna sädesfälten.
Jag grunnade lite på vad det där var för sädesslag egentligen. Råg gissade jag på, för kornet har väl längre spröt? Eller så var det ett korthårigt korn. Eller ett långhårigt vete… Jaja, vacker var det så det förslog.
Över ängen såg jag ner till det blåa havet och på andra hållet hade bonden precis tröskat klart.
För att komma ner till havet var jag tvungen att korsa kornas stora hage. Hela gänget stod och glodde oförskämt på mig när jag kom. Och längst bak stod tjuren och såg ut att ge mig ”onda ögat” tyckte jag.
Fast sedan såg jag att han hade tankarna på annat håll …
Jag kom till sist fram till havet.
Ett kärlekspar lämnade precis det ensamma trädet och platsen blev ledig för mig och mina tankar. Tankar som att jag nog borde plugga på det här med våra fyra sädesslag lite bättre kanske.
En ensam vandring är så bra, då kan man höra sin egen röst så tydligt.
Dagens citat:
Njut ditt lilla medan dåren jagar efter mer.
Det är så lite man egentligen behöver.
Kram Annika
