Kära Blogg
Jag har lagt märke till hur många människor pratar om vädret vi har. Många påstår att det är en dålig sommar. Det tycker inte jag. Jag tycker inte att sommaren förtjänar att bli kallad dålig, bara för att det regnar lite mer.
Jag minns en sommar som också blev utsedd till att vara synnerligen ”dålig”. Det var sommaren 1987.
Det stämmer att det regnade massor. Det var kallare än på vintern nästan. Men för mig var det en av de bästa somrar i mitt liv. Jag hade blivit fastighetsägare med såååå många drömmar. Vi renoverade iklädda stora ylletröjor, och när solen ibland tittade fram fikade utomhus och njöt. Mitt första barn blev till den där sommaren, så för mig var det en fantastisk sommar.
Gårdlösa våren 1987. Här med Lars-Åke och våra föräldrar.
Köksrenovering i Gårdlösa sommaren 1987.
Jag håller på att lära lilla valpen Molly det mest viktiga en hundvalp bör kunna här i livet. Det är kommandot ”hit”, ”sitt” och ”ligg”. Hon är så duktig, det lilla pyret. Hon kan dem alla nu, men det krävs en massa finslipning såklart. Johnny får samtidigt lite nyttig repetition, och det skadar ju aldrig.
I morse trotsade jag min ömmande kropp och sprang ut i regnet. Fyfabian vad jag njöt. Det är något visst med att springa i ett sommarregn en lugn morgon och känna alla dofter och höra alla fåglar och bara strunta i hur dyngig man blir. Det är som om man får urkrafter från myllan direkt in i blodomloppet.
Dagens klokas ord:
Det finns en bra väg till glädje och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka.”
Med en blöt bild från i morse säger jag Hejdå Bloggen
