Det var länge sen vi plocka nårra blommor.

Hejsan.

Det finns nog ingen annan vild blomma som jag tycker så mycket om som just liljekonvaljen. Kanske är det för att den är så starkt förknippad med min egen mamma och min barndom, eller så är det helt enkelt bara för dess underbara doft.

Att ge sig ut i skogen för att plocka liljekonvaljer var en viktig tradition som vi höll hårt på när jag var en lite tös.

En kväll i veckan då mitt huvud mest kändes som en bikupa, gav jag och Stefan oss ut på en skön tur i skogen.

Det var en sagolik kväll. En sådan där försommarkväll som inte har mer att önska, utan den var bara liksom helt igenom perfekt.

Enda smolken i bägaren var att skogen var full av mygg och knott som helt och hållet ägnade sitt intresse åt Stefans smalben. Mig lämnade de åt mitt öde. Fast hade jag varit en mygga, så hade jag också lagt beslag på Stefan i första hand.

Jag satt bara där i godan ro och stack näsan ner i min väldoftande bukett. Alltså, vilken kväll vi fick!

Dagens citat:

Jag vill ha ett land som heter världen. Vill ha en ras som heter mänsklig. Vill ha enastående ursprung som heter kärlek.

Må gott och kram från mig.

Annika