Gomorron kära ni.
Hemma hos mig har jag fått en invasion. En invasion av kärlekskranka bärfisar.
Överallt sitter de, på buskar och blad.
Det syns ganska tydligt vad det hittar på med, de där illaluktande fisarna. De gör helt enkelt nya små fisar…
De är både vackra och roliga att titta på, men man ska akta sig för att ta på de små rackarna. Sitt namn har de nämligen fått av lukten de avger. Inte luktar det varken hallonsaft eller blomdofter direkt, det vill jag lova.
.
Nu är det ju inte bara bärfisarna som har varit rusiga av romantik den senaste tiden. Jag och min käre Stefan har i veckan firat kristallbröllop. Hela femton år har vi kämpat ihop, han och jag.
Jag måste passa på att tacka mina älskade döttrar för den helt fantastiska bukett som vi fick på vår dag.
Så vill jag även tacka min skolkamrat Gunvor, som knåpat ihop den så vackra buketten. För femton år sedan band hon även min brudbukett. Då blev det en vild brudbukett i vitt som skulle passa till en militärgrön klänning och Stefans jeansjacka. För det var så vi gifte oss. Barfota i Knäbäckssanden med havets brus och min dotters klarinettspel som bakgrundsmusik.
I veckan fick vi den här bedårande blomsterkvasten. Vild och romantisk på en och samma gång. Ungefär som vår kärlek tror jag minsann. Tack Systrarna Blomster i Tomelilla.
Tänk så mycket en bukett blommor kan säga.
Dagens citat:
Vänta inte på att någon ska ge dig blommor. Plantera din egen trädgård och smycka din själ.
Även om det sägs vara oväntade blommorna som skänker mest glädje, så tror jag nog att många mammor idag förväntar sig en liten blomma på Morsdag. Själv skänker jag min lilla mamma en kärleksfull tanke och hoppas hon på något vis kan höra min hälsning, var hennes själ än må vara.
Ha en fin dag och kram.
Annika
