Gokväll i stugorna.
Nu när Stefan är hemma igen så har jag fått lite mer tid för själva vardagslivet igen. Vad nu det är?
Jo, det kan vara att fixa det där stoppet i vasken. Eller så kan det vara en liten valpkurs för lilla hunden Lykke.
Eller så är det helt enkelt bara att hinna stoppa ner näsan i en av mina doftpioner och ta ett enda stort andetag, innan det är dags att krypa till kojs.
Jag och min lilla hund Lykke har varit på kurs hos Jenny i Gladsax. Miljöträning, kontakt och sammarbete var kvällens tema. Det var en ljuvlig kväll. Jag tror inte det finns någon roligare hundkurs att gå än just valpkurs. De är ju så galet härliga när de är små – våra fyrbenta vänner!
Så var det då dags att ta tag i stoppet i vasken.
Det uppkom helt plötsligt när jag var iväg på militärövning och var borta i fyra dygn. (hur kul jag hade då kan man läsa här)
Såklart misstänkte jag genast att Stefan åstadkommit det där stoppet, genom att på något klumpigt vis spola ner nått olämpligt.
Det visade sig att det inte var helt enkelt att få bort ”vad-det-nu-var” och till sist fick expertis tillkallas. Nämligen Gislövs spolbil.
Poffff … sa det när stoppet sögs bort, och när jag inte var i närheten kunde jag höra hur den unge killen tröstande sa lite tyst till Stefan ”den där proppen har inte blivit för att du varit ensam hemma”….
Kvällens citat:
Man tar lite härifrån och
lite därifrån och joxar ihop det,
så blir det lite lagom jox.
//Astrid Lindgren
Ja, nu har vi joxat klart med proppen i vasken.
Min kvinnliga intuition säger att den inte uppstått sådär plötsligt och helt av sig själv.
Och min kvinnliga intuition har haft rätt förut. Fast nu spelar det ingen roll. Vi har joxat bort den!
Ikväll får vi joxa med något annat.
Kram på er alla.
Annika