Hejsan.
Sakta men säkert känns det som om livet håller på att växla upp till sitt vanliga tempo igen.
Nu när allting så sakta återgår till sitt ”normala” läge igen efter pandemin så tycker jag att kalendern börjar fyllas på med alltmer saker att göra igen. En massa roligt som jag så gärna vill vara med på såklart.
Men jag märker att jag måste hålla tillbaka mig själv en smula och inte planera in alltför mycket festligheter. För att fortsätta att må bra, så måste jag ha ett visst mått av ensamhet och stillhet i min vardag. Det är bara sån jag är.
Jag vill oftast så mycket för egen del, samtidigt som jag ska räcka till för alla i familjen, de nära och kära som betyder allt. Hundarna, döttrarna, lille Scotty, älskade Stiffe och pappa Kurt såklart. I allt det där är det oftast en person som kommer i kläm… jag själv.
Om jag ska räcka till för andra så måste jag ta hand om sig själv först. Så enkelt är det. Det är mitt eget ansvar. Det är inte familjens, nära vännernas, statens, kommunens eller någon annans ansvar i första hand, utan mitt eget.
Därför väljer jag att njuta av mina tidiga morgnar som kommit att bli som en stilla meditation, en mindfulless med hjälp av naturens kraft. Att börja dagen så och sedan planera in en lagom dos träning och nyttig mat ger mig en bra förutsättning för att klara av det som kommer i min väg.
Att räcka till för alla, innefattar också mig själv.
Och kanske är det fler än jag som mår bra av lite ensamtid och samtal med ruggande ankor.
Ja vem får inte energi av ett sånt här stiligt gäng egentligen? Hur gör just du för att orka räcka till?
Det här har inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag vet av erfarenhet att man till sist kraschar in i en vägg om man inte jobbar med sitt eget välmående i första hand.
Dagens citat:
Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.
Må väl och gör något extra för er själv idag.
Kram Annika
Quack..
😉
Ja, det är ju faktiskt så att den viktigaste personen i ens liv är en själv. Och man har själv ansvar för att man tar hand om sig. Det är lätt att veta och säga, svårare att göra. Men man kan inte hjälpa andra att må bra om man inte själv mår bra. Man lär sig så länge man lever!
Exakt så!! Som syrgasen i ett flygplan, först dig själv och sedan hjälper du andra. Kram kram.