Andréa lämnar Grønjordskollegiet.

Kära Blogg
Regnet det bara öste ner, och jag älskaaaade det!
Drick Moder Jord, Drick!
 
 
Den här dagen var det dags för mig och Stefan att hjälpa en bostadslös och arbetslös. Ja, det var så hon beskrev sig själv, min älskade Andréa. Med glittrande ögon och texten Tuborg på tröjan tog hon emot oss på sitt kollegie i Köpenhamn.
Lilla hunden Molly hade den här dagen fått följa med över sundet. Blöt och förväntansfull.
Om nu någon tror att hon tagit det lugnt sedan sin examen och laddat för sin stora resa till Sydamerika, ja då tror ni fel. Hon hade jobbat 7 dagar på rad, och satt på sin säng i rummet och plockade med viktiga papper när vi kom. Hon luktade kadaver upp till armhålan eftersom hon haft armen inne i en dö häst. Så glamoröst är livet för en veterinär.
En blivande läkare med vita smala ben sattes i arbete och en annan fick agera hundvakt. Vi fyllde släp och bagageutrymme och resten gav hon bort till sina kompisar i korridoren. Den blivande doktorn såg gladare och gladare ut för var sak han fick.
En sak är säker – det kommer att bli tomt och tyst på det där danska kollegiet framöver.
Så begav vi oss hem med den arbetslösa, bostadslösa tjejen.
” Men en sak ska du veta tösen min! Bostadslös är du kanske, men hemlös är du inte!”
 
 
Ifall någon nu tror att jag fick en lugn, mysig kväll med äldsta dottern, kan jag bara upplysa om att hon var hemma i exakt 10 minuter. Sedan lånade min bil och min brobizz och for tillbaka igen.
Hon hade massor att göra!!
Tjiii fick jag!
 
 
Dagens vackra ord:
Det finns en spricka, en spricka i allt.
Det är så ljuset tränger igenom.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Dela gärna

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen