Hej.
Nej, det blev inga ljusa varma fotografier från min morgon vid Mandelmanns lilla ensamma träd. Istället tyckte min dotter att det såg kusligt ut där. Kusligt vackert, tycker jag.
Det var den där morgonen då jag och hunden Johnny vandrade i gryning upp till ensamma trädet i Rörum. Som alltid fick vi en oförglömlig stund tillsammans. För minnesrika ögonblick har ingenting med väder att göra.
Kanske har hon rätt ändå, min dotter, att det ser kusligt ut. Kanske är det bara en hoande uggla och en drös fladdermöss som saknas på mina bilder…
Fast ganska snart ljusnade dagen och jag och Johnny hade myst färdigt. Där uppe vid ensamma trädet kändes vinden både hård och kall och efter någon timme kröp kölden ända in i märgen på oss.
Så vände vi det lilla trädet ryggen och vandrade sakta ner i dalen igen. Jag med mössan långt nerdragen över mina öron och Johnny med en stor, frusen fårskit i munnen.
I dalen satte jag mig på en av Gustavs vedhögar och blickade upp mot trädet…
…det är allt något väldigt speciellt med den här platsen!
Dagens citat:
Vad är framgång? Det är att kunna gå till sängs varje kväll med ett fridfullt sinne.
En stund i naturen varenda dag, det skänker frid för kropp och själ. Jag hoppas ni unnar er det.
Kram Annika
