Hej.
Den där morgonen då jag körde hem från Baskemölla så var det som om dagen innehöll ett lyckligt vemod. Likt en blandning av melankoli och fullständigt lyckorus, låg landskapet framför mig. Så oerhört vackert. Så starkt och bräckligt på samma gång.
Vintern hade sitt kalla hårda grepp om Österlen, samtidigt som de romantiskt rosa molnen över Stenshuvud, ingav ett varmt hopp om en ljuvlig vår.
Ännu fanns några få röda nypon kvar. Frostnupna och vackra.
På min väg hem till Gyllebo såg jag dagen ljusna. I mitt huvud hörde jag tonerna av sången ”Vintersaga”. Den där dystra låten som så mycket påminner om ett vintrigt Österlen.
”insnöade gårdar någonstans på Österlen”
Kanske är det som i sången tänkte jag, att kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen. Svartfåglarna la den här morgonen lite extra vemod över landskapet när de i hela kolonier flyttade från det ena kala trädet till det andra.
Dagens citat:
Om man vägrar se framåt och inte vågar se bakåt, då måste man se upp.
Ha en riktigt härlig dag.
Kram Annika
Vilken vacker betraktelse! Det kändes som om jag var med och upplevde allting!
Tack för dina ord. Kram.